Två gävleskeppares äventyr på haven – Erik Wickberg

 

Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder. Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar.

 

  

 

     Klickbar bild, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

 

 

När höststormarna sätter in på allvar så att vindmätarna åker upp i toppvarv och sjöarna piskas till VIT fradgat skum mot kobbar och stränder, då börjar också olycks- rapporterna strömma in från havet. Så har det väl alltid varit inte minst längs den svenska ostkusten, och Gävlebukten bildar därvid inte något undantag. Överallt på dess botten vilar de sorgliga resterna av flydda seklers stolta briggantiner och barkskepp vid siden av ång­drivna fartyg av senare tiders mo­dell, gömda för de kofferdisters blickar, som nu befar de sju haven, och till största delen också glömda med de människor, som följde vra­ken i djupet.

 

Många gävlefartyg, som när eller fjärran mött sitt slutliga öde, har i tidigare kapitel återkallats i min­net, bland dem även skeppet »Prints Carl August», som en oktoberdag 1812 förliste på de farliga grund, över vilka Björns fyr numera kas­tar sin varnande ljuskägla i stor­miga höstnätter. »Prints Carl August», som mätte 175 svåra läs­ter, byggdes 1810 för handelshusen Carl A. Garbergs änka & Söner samt Daniel Elfstrand & C:o, båda i Gävle, och blev sålunda inte gam­mal på haven. Hon fördes vid olyckstillfället av kofferdiskepparen Lars Wiklund, som med full last av järn och bräder var på väg till Hull i England, när han den 16 oktober »uti svår storm, tjocka och regn» gick på grund vid den så kallade Björnklippan samt för­lorade både sitt fartyg och en del av dess värdefulla last.

 

En förlisning vid Björn

 

Den 4 nov. samma år infann han sig vid rådhusrätten i Gävle för att avge sjöförklaring i sällskap med kronolotsen Anders Bogren samt av besättningen styrmannen Jonas Brodin, timmermannen Olof Severin, matroserna Eric Åkerblom och Johan Salin, samt jungmännen Georg Christ.Cornelius, Eric Seterqvist och Anders Forssberg. Skep­pare Wiklund hänvisade därvid till följande:

Utdrag ur journalen, hållen ombord å skeppet »Prints Carl August» ifrån Gefle, destinerat till Hull.

 

»1812 den 10 oktober, sedan un­der de föregående dagarna full last av bräder och järn blivit intagen uti skeppet, som var försett med 2 ställ stormsegel, 3 st. svåra ankare och 2 st. goda tåg samt i övrigt behövlige inventarier; ävensom last­luckor skalkade och med presenningar överdragne; då utklarerades denna dag skeppet och låg färdigt för avsegling, men hindrades av motvind till den 15:de, då vinden blev S. W. med laber coul. — Kl. 11 fm. kom kronolotsen Anders Bogren ombord, varefter gick till segels, men ankrade åter kl. 3 eft.mid. utom grunden vid Gråberget på 15 famnars vatten.

 

— Den 16:de vinden N.N.O. med regn och tjock luft till kl 7 förmid. då luften lättade upp. Efter att hava lyftat ankar och gått till segels ökade vinden något, då vi kl. 10 pejlade Eggegrunds kase i N.O. på kompassen 1/4 S—iil ifrån oss. Styr­de ost och ost till syd eftersom vin­den medgav med väl fulla segel och under tiden togs ett rev i märs- och krysseglet. Kl. 11 ökade vin­den. Eggegrund och Föråslandet voro ännu i sikte och efter dessa säkra landkänningar och kursen som styrdes nämligen O. t. S. med väl fulla segel, beräknade vi oss att segla förbi Björnen på gott av­stånd. KL 1/2 till 12 tilltagande storm av N.N.O., tjocknad luft med regn. Under tiden observerades noga skeppets avdrift till 3/4 streck och dess fart 4 1/2 knop under till­tagande sjö, Vi; forcerade med segel till vår säkerhet.

 

—  KL 12 kunde för tjocka och regn icke något land observeras, men straxt efter upptäcktes brän­ningar av grund tvärs av och något förligare i lä på ungefärligen 1/4 S.mils avstånd ifrån oss. I samråd med lotsen beslöt att för vår säker­het vända undan vinden, men som, under det skeppsbesättningen ar­betade med besans (tysk benäm­ning på mesanseglet) uppgigade och akterseglens skivrande» en hård vindby inträffade, kunde detta icke med den skyndsamhet, som fordra­des, fullbordas. Rodret var uppe i lovart, och skeppet föll av några streck, men lovade åter upp emot rodret. Akter­seglen fälldes, och försök gjordes att stagvända. Skeppet lovade rätt upp mot vinden, men stannade i farten och föll av utan att lyda rodret. Seglen gigades, daglisankaret fälldes på 14 famnars vatten med lerbotten och cirka 60 famnar av tåget stacks ut. Skeppet stoppa­des för en liten stund, men drev åter av.

 

— Pliktankaret, som låg klart sedan förl. natt, fälldes genast, och tåget stacks ut till cirka 30 famnar men stoppade intet, då i detsamma akterskeppet tornade på grund ungefärligen 3 å 4 kabellängders avstånd från Björn på norra sidan. Rodret bröts av och stycken av köl och plankor kommo upp. Skeppet krängde allt mer och mer för varje sjö. Masterna kapades för att rädda besättningens liv och lastens bär­gande, då förskeppet ännu kvarhölls av ankarna i flott vatten. För att få skeppet upp på grund och däri­genom förekomma skeppets styc­kande, resolverade att kapa ankar­tågen, vilket verkställdes, varefter skeppet uppkastades och slutligen blev stående på 4 fots vatten. Ingen livsbärgning syntes möjlig.

 

— Den 17:de fortfor samma storm, dock litet avtagande, då kl. 8 f.m.en skeppet tillhörig stor norsk julle utsattes i hopp att därmed komma till närmaste klippa, men samma julle kantrade och sönderslogs ge­nast, och vi sågo oss nödsakade kvarbliva på skrovet, avbidande varje ögonblick vår ändalykt.

 

— Fyra båtar med dykeribärgningsmanskap kommo ut för att bärga oss, men i anseende till den häftiga stormen vände 3:ne båtar om, och den 4:e kom till skeppet, då samma båt genast fylldes med vatten och kantrade, vadan vi ut­kastade tågändar till folket, som bestod av 3:ne man och hade den lyckan att rädda deras liv.

 

—- Den 18:de bedarrade stormen, då, efter lossade nödskott, båtar genom dykeriombudsmans försorg utkommo och förde oss i land. — Även bärgades slupen med besätt­ningens kläder och någon proviant.

 

— Den 19:de genom besättningens och dykerimanskapets försorg bär­gades proviant, varav dock en del genom salt vatten var skämd, samt något av inventarierna. —

 

— Den 20:de bärgades stora skeppsbåten, varpankaret med någ­ra segel samt utur kabelgatt de kvarblivna ankartågen, ävensom däckslasten, som fördes på nästa klippa.

 

— Den 21:a fortsattes bärgningen. 30 tolfter bräder av lasten fördes på en säker klippa samt stycken av segel och tågvirke upptogs utur vattnet jämte 6 tunnor St.järn och fördes i land.

 

— Den 22:a bärgades ännu 60 tolfter bräder till förenämnda klip­pa ävensom pliktankaret med dess skamfilade och kapade tåg, och di­verse inventarier fördes till lands.

 

— Den 23 :e kunde ingen komma ombord för storm och oväder, varföre folket sysselsattes med seglens upphängande till torkning och pro­viantens uppkörande till närmaste by.

 

— Den 24:e upptogs utur vattnet något av de fördärvade seglen och tågvirke samt daglisankaret med dess illa skamfilade vidhängande tåg.

 

— Den 25:e var storm och regn, varföre intet arbete kunde före­tagas.

 

— Den 26:e bärgades cirka 30 tolfter bräder samt reservankaret och resten av förgodset, ävensom 6 tr S-järn.

 

— Den 27:e S.O. storm med regn kunde ingen komma ombord. Be­sättningen utredde det bärgade för­godset.

 

— Den 28:e D:o d:o

 

— Den 29:e likaså, och besättnin­gen höll vakt vid sjön.

 

— Den 30 :e fortfor även stormen. På stranden upphämtades med bå­tarna 3:ne tolfter bräder.

 

— Den 31:e vackert väder. Bärga­de cirka 30 tolfter bräder, brå- och gångspel och diverse. Återstoden av storgodset med masten hade stor­men bortfört. Under förenämnda dagar begagnades skeppets båtar gemensamt med dykeriets och som kofferdikapten Pehr Söderström hitkom ifrån Gefle att vara mig behjälplig,” beslöt jag den l:sta november jämte besättningen resa till Gefle för att avgiva sjöförkla­ring och anlände därpå den 2:dra dennes till destinerad ort.

 

Gefle den 4 november 1812

Lars Wiklund

Kofferdiskeppare

Jonas Brodin   Olof Severin

Styrman            Timmerman

     Eric Åkerblom    Joh. Salin

     Matros                  Matros

     Georg Christ.Cornelius

     Jungman

     Eric Seterqvist    Änders Forssberg

    Jungman               Jungman

    And. Bogren

    Kronolots

 

— Uppå tillfrågan förklarade styrmannen Brodin, timmermannen Severin, matroserna Åkerblom och Salin, jungmännen Cornelius, Seter­qvist och Forssberg samt kronolot­sen Bogren detta vara så alldeles med förhållandet enligt, att de voro redoriktigheten därav med ed fästa. Och som rådhusrätten fann skäligt härtill bifall lämna, så fram­trädde jämte kofferdiskepparen Wiklund och kronolotsen Bogren nyssnämnda skeppsfolk och med fin­ger å bok svuro och betygade vid Gud och hans heliga evangelium att sig till alla delar så tilldragit, som det för dem nu uppläste utdraget av journalen, hållen ombord å skep­pet »Prints Carl August», destinerat härifrån Gefle till Hull, innehåller. Så sant Gud dem hjälpa skulle till liv och själ.

 

 

Bland kapare i Kanalen

 

Men det var inte bara stormar och lömska grund, som lurade på den tidens sjöfarare. Jämnt en vec­ka efter det skeppare Wiklund hade avgivit sin sjöförklaring infann sig vid rådhusrätten en annan gävleskeppare vid namn Petter Liffman i samma ärende som sin kol­lega. Men Liffman åtföljdes icke av någon besättning, ty den hade redan för länge sedan skingrats för alla världens lindar. Han kom helt en­sam, utan ens någon fartygsjournal. Hans »skeppspapper» bestod endast av följande

 

Ödmjukaste relation!

 

— År 1807 den 28 augusti avseg­lade jag från Gefle redd med briggen »Prudentia» om 96 svåra lästers dräkt, tillhörig herrar Daniel Elfstrand & C:o och destinerad till Hull med en last av 370 tolfter goda — — — furubräder för dess egen räkning. Resan gick lyckligt genom Östersjön till Elseneur, där både fartyg och last klarerades, varifrån den vidare fortsattes till och genom Nordsjön cirka 15 mil nära engelska kusten, då jag den 28 september hade den olyckan att träffa ett franskt kaparefartyg vid namn »Le Deudi » om 14 kanoner, förd av kaparkapten Gasper Mallan från Dunkerquen, vilken tog ifrån mig journalen och alla dokumenter, bragte mig och besättningen utom styrman och kocken ombord på kaparefartyget och förde oss till dess hemort, därifrån vi transpor­terades vidare inåt Frankrike och förblevo där i 2 1/4 års obehaglig och svår fångenskap. Fartyget brin­gades direkt in till Terel i Holland, varest det jämte lasten utan all undersökning förklarades för god pris och försåldes för kaparens räk­ning på allmän eller öppen auk­tion.

 

— Rederiet, som tillförne ej ford­rat någon sjöförklaring av mig över nämnda olyckliga händelse, varken under min fångenskap i Frankrike eller sedan min hemkomst därifrån, har nu begärt denna relation, vars sannfärdighet jag med min ed fästa vill.

 

Gefle den 11 november 1812

Petter Liffman

 

Så kunde det gå, när olyckan var framme för 150 år sedan!

 

ERIK WIKLUND

—————————-

augusti 06, 2013

Gå till Startsida.   Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website