Södertull-fattigvård, sinnessjukhus,hälsocental-Ulf Kriström

Publicerat SÖNDAG 12 augusti 2007

Ur Åke Nyléns tidningsurklipp

Södertull, fattigvård, sinnessjukhus, hälsocentral
Södertull, fattigvård, sinnessjukhus, hälsocentral

 

Visste ni att huset där Södertulls hälsocentral ligger en gång i tiden var huvudbyggnad för Gefle Stads fattigvård?

 

Stig Allevik och Solveig Nauwelaertz de Agé växte båda upp där. Inte för att de var fattiga utan för att deras pappor hade tjänst i hushållet. Stigs far var vaktmästa­re och Solveigs var ansvarig för jord­bruket.

 

Det fanns nämligen ett jordbruk inom området. Och inte bara det utan också stall och hönsgård, här­bärge för luffare, smedja, borstbinderi, snickeri, skrädderi, kartong­verkstad, vedgård, bageri, likbod, grisstall och …ja, det var som en li­ten stad i staden. Fast en stad utan demokrati, där hade invånarna in­te ett dugg att säga till om.

 

Låt oss titta lite närmare på den delen av Oscar Bladhs flygfoto. Så här var det ordnat på fattigvården enligt Stig och Solveig och alla and­ra som hört av sig och hjälpt till: Gunnar Gustafsson, P-O Haller, Olle Haller, Lars Gösta Carlsson med fle­ra.

 

 

 

1)  Fattighuset, 1881 års ålderdomshem.

Det fanns en manlig och en kvinn­lig avdelning, och var och en av dem var också uppdelad i två de­lar. En sjukvårdsavdelning och en avdelning för de som var mer eller mindre arbetsföra. För dög man till att arbeta så fick man också dra sitt strå till stacken – den här anlägg­ningen skulle vara självförsörjan­de, och det fanns gott om arbets­platser.

 

Huset byggdes 1879-1881 efter rit­ningar av E.A. Hedin, stadsarkitek­ten som hade ett finger med i spe­let så snart det skulle byggas något stort och pampigt i stan på den ti­den.

 

Och eftersom det byggdes 1881 så fick det också under många år heta 1881 års ålderdomshem. På 1920-talet då Stig Allevik och Solveig Nauwelaertz de Agé bodde och lekte där – de gick för övrigt i Söderskolan – var det en direktör Schöler som förestod hela anlägg­ningen. Solveig minns också att kamrern hette Johansson, kassörs­kan Lundblad och skrivbiträdet Isaksson. Det var administrationen det.

 

– Sen hade de en springpojke som hette Orrsten, och Andersson Stig Alleviks pappa – var sysslo­man. Föreståndarinnan för arbetsavdelningen i stora byggnaden het­te Cato.

 

Två sjuksystrar fanns också i huset, och Solveig minns att de kallades syster Hulda och syster Lizzie. Föreståndarinna för de dementas avdelning var fru Unsgaard, mamma till Håkan som skulle bli som TV-journalist när han växte upp.

 

I källaren på huvudbyggnaden fanns bageriet som försåg samtliga patienter med deras dagliga bröd, och tekniken i byggnaderna – el och maskiner – underhölls av maskinis­terna Sundberg och Ernlund.

 

 

2) Verkstadsbyggnaden.

I källarvåningen fanns smed­jan. Det fanns alltid arbetsuppgif­ter för de smideskunniga – verk­tyg, vagnar och annan utrustning behövde kontinuerlig tillsyn och renovering, och skulle man ha en ny spade så fick man tillverka den själv.

 

I bottenvåningen var det borstbinderi. Där satt de blinda och till­verkade borstar som sedan såldes och gav lite kontanter till rörelsen.

 

En trappa upp var det snickeri, och där tillverkades framförallt lik­kistor. Det var stor omsättning på såna produkter i huset.

 

Och högst upp låg skrädderiet – föreståndaren hette Hedlund – där man sydde anstaltskläder för de fattiga gästerna, dels en kartong­verkstad där det producerades hatt­kartonger till Elhå, Haglunds hatt- och pälsvarufabrik, nere på stan.

 

Egentligen hade det här huset byggts som en “dårstuga” i en vå­ning, men då det 1904 byggdes ett nytt sinnessjukhus på ett annat ställe inom området måste man hitta ett nytt användningsområde för byggnaden, och då fick den bli verkstad.

 

1917 byggdes det på med ytterli­gare två våningsplan, och exteriört ser det likadant ut i dag som då. Det gäller för övrigt även huvudbyggna­den, men den har ju byggts till en hel del på längden.

 

 3) Kök.

1909 fick EA. Hedin i uppdrag att rita ett rejält kök eftersom det befintliga visat sig otillräckligt. Det blev en liten utbyggnad på baksi­dan av huvudbyggnaden där fru Juhlin regerade på 1920-talet.

 

 4) Tvätteri och förråd.

1925 byggdes detta nya hus som sammankopplades med köket och gav ytterligare arbetsplatser till de arbetsföra kvinnorna. Gunnar Wetterling ritade. Det finns också kvar, liksom köket som dessutom byggt till en del. Inte minst på höjden.

 

Men i dag är det förstås annan verksamhet där.

 

  5) Vedgård.

Här sågades och höggs ved som sedan hämtades av stadsbor som be­hövde hjälp med att hålla värmen uppe under vintermånaderna. De fick hämta ut så kallade vedlappar som fungerade som betalningsme­del när de kom till vedgården.

 

  6) Möbelskjul.

Förvaringsplats för möbler som de intagna haft med sig när de flyt­tat ut från sina tidigare hem. När de så småningom dog hölls auktion på deras bohag ute på gårdsplanen mellan dessa låga byggnader.

 

  7) Häststall och likbod.

Sju hästar hörde till etablisse­manget, och i likboden fanns det sex bårar. Men svepningen av de döda skötte man utomhus, åtmins­tone under sommarhalvåret.

 

  8) Svinstall.

Det fanns sex stora boxar med plats för sex grisar i varje. De slak­tades efter behov så att det skulle finnas fläsk till potatisen ibland och skinka till någon söndagsmiddag när husmor var på gott humör.

 

  9) Tjänstemannabostad och härbärge.

Ja, i huset som man skymtar bakom svinstallet bodde lille Stig, för där fanns hans pappas tjänstebostad. Att det var i samma byggnad som härbärget, dit luffarna kom för att få sova i en säng, äta lite gröt och bli avlusade, fick de stå ut med. Och för barnen var det på sätt och vis spän­nande, inte minst då polisen ibland kom för att hämta någon stackars sate som var efterlyst.

 

1956 åkte luffarna ut, för då be­hövdes huset som sysslomanskon­tor. Och 1973 åkte även sysslomän­nen ut, kåken revs.

 

 

10)  1935 års ålderdomshem.

Ritades av Gunnar Wetterling, den store efterföljaren till EA.Hedin. Här skulle mentalt störda patienter vårdas, enligt Gunnar Gustafsson som också varit inblan­dad i Södertulls förvandling och ut­veckling. Inte minst som assistent till stadsarkitekten Sven Wranér på 1950-talet.

 

Det skulle egentligen ha byggts ett till likadant, och de skulle he­ta 19. Nu var det detta enda bygge som fick det namnet i stället, och så kallas det av många än i dag.

 

Det byggdes på 1980-talet om för geriatrisk dagvård och administra­tion, berättar P-O Haller som rita­de de nya byggnader inom området som uppfördes vid den tiden.

 

 

11)  Administrationsbyggnad.

I Fattigvårdsbyrån, som sköt­te räkenskaperna för hela komplex­et, höll till i detta hus som numera tillhör Migrationsverket.

 

12)  Gamla ålderdomshemmet.

Revs 1962.

 

13)  Åkrarna.

Här odlades allt det som be­hövdes för att hålla köket med po­tatis och rovor och allt vad som nu behövdes, liksom råg och vete som tröskades och maldes till mjöl som bageriet fick använda.

Det var Solveig Nauwelaertz de Agés pappa Nils Erik Nordström som ansvarade för detta, och det var dessutom hans jobb att se till att köpa in smågrisar från bönder­na i grannskapet.

 

14)  Ladugård.

Detta hörde inte till fattig­vården utan det var en privat familj som drev ett litet jordbruk där Söd­ra Kansligatan möter Kaserngatan. De hade några kor som knatten Stig mot skälig ersättning vallade upp längs Kaserngatan förbi byn Bark­backen där Kristinaplan nu ligger och en bit längs Hedesundavägen, det vill säga ungefär där Skogmursvägen drar fram.

Trafiken var lite lugnare då, så Stig tog inga större risker. Inte ens då han ledde kossorna över den nu så starkt trafikerade Parkvägen. Den fanns inte ens då, åtminstone inte så långt söderut som vid Bark­backen.

 

 

15) 1904 års sinnessjukhus.

Det hamnade utanför bild, det U-formade så kallade sinnes­sjukhus som ritades av Stockholms­arkitekten Gustaf Wikman och som senare fick en annan funktion och kallades S:t Staffans sjukhem. Tre­kanten heter det numera.

 

 

 

16) Stora Källbäck.

Fattigvården köpte 1897 denna byggnad, också utanför bild, av Enskilda barnhemmet Salem för att tillfälligt kunna vårda barn som behövde samhällets hjälp. Huset finns fortfarande kvar och ingår i Södertulls sjukvårdsinrättningar.

 

17)  Lilla Källbäck.

Byggdes 1922 som mödra- och spädbarnshem.

Båda dessa byggnader drevs från 1926 till 1970 som barnhem.

 

Ulf Kriström

 

—————————————————————–

 

mars 24, 2012

 

Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website