NÄR GÄVLE HADE ÅNGAN UPPE – ULF KRISTRÖM

 

Publ i GD 2011-06-26

 

Handelshuset Dan Elfstrand & Co startades 1738 av Daniel Elfstrand D:son för att sälja specerier och salt, men det skulle bli mycket mer än så. Med tiden kom Daniels son Pehr med i firman, och verksamheten växte och växte och växte.

 

På 1810-talet köpte även den driftige Anders Petter Göransson, stamfar till Sandviksläkten Göransson, in sig i bolaget – som nu växte ännu mer. Framförallt blev Dan Elfstrand & Co stora inom skeppsbyggeri och sjöfart och hade från 1829 Sveriges största handelsflotta med fartyg som rörde sig över hela världen.

 

Ungefär vid den tiden startade en ny epok inom sjöfarten. Ångbåtar började tuffa omkring längs våra kuster, och det oroade flera av stadens stora rederier med dyrbara segelfartyg. Här var hela deras näring hotad, och grosshandlarna våndades så att kallsvetten droppade ner i punschglasen.

 

 

Men det fanns också de som såg möjligheter i den nya tekniken. Skeppsredaren Erik Brodin startade ett varv som byggde ångbåtar av så kallad Fredriksstadstyp, och på Dan Elfstrand & Co grunnade man också på hur man på bästa sätt skulle kunna tjäna pengar på nymodigheten.

 

Lösningen uppenbarade sig när Pehr Elfstrand och A.P. Göransson diskuterade hur man skulle få bättre ekonomi i den från Lübeck inköpta bogserbåten Oscar. Den var en stor hjulångare som drevs av en 80 hästkrafters motor, och bogseringsuppdragen var inte fler än att den blev en ganska dryg utgiftspost i företagets böcker.

 

– Vad tror du, broder, sa Göransson en dag, om att sätta henne i passagerartrafik? Vi skulle kunna göra turer till Stockholm fram och tillbaka om folk är intresserade.

 

Det tyckte Elfstrand var en lysande idé. Så en lördagsmorgon våren 1832 avgick Oscar, full av förväntansfulla passagerare, på sin första tur från Norra Skeppsbron. Det puffade och gnistrade och bolmade gråsvart rök ur skorstenen så de som stod på kajen och vinkade av sina anhöriga blev riktigt ängsliga – Gävleborna var ju vana vid tysta, majestätiska och eleganta segelfartyg – men efter en stund försvann ändå både båt och rök i horisonten bortom Fredriksskans.

 

Framåt kvällen tuffade Oscar in i Öregrund där såväl besättning som passagerare inkvarterades över natten. Och morgonen därpå stävade man ut på havet igen för att nå Stockholm före mörkrets inbrott.

 

Vad passagerarna hade för sig i huvudstaden vet vi inte, men de hade i alla fall gott om tid att shoppa för Oscar återvände inte mot Gävle förrän följande lördag. Då upprepades proceduren med övernattning i Öregrund och hemgång mot Gävle på söndagsmorgonen.

 

Ryktet spred sig om denna fantastiska kryssning, och på Dan Elfstrand & Co bestämde man sig för att låta Oscar gå i reguljär trafik varje veckoslut. Från Gävle mot Stockholm en lördag, returresa nästa lördag.

 

Men två år senare var olyckan framme. Oscar fattade eld och sjönk vid Logårdskajen i Stockholm, och det skulle dröja till 1837 innan en ny fast ångbåtslinje mellan Gävle och Stockholm startades. Norrland var namnet på den ångare som då trafikerade linjen, och så småningom blev skeppen både fler och större. Sten Sture sattes i trafik 1857, Alexander von Humboldt 1858 och Chapman 1859 – det blev en riktig boom där under ett par år – och Stockholmsresorna var populära. Det var kanske som våra dagars Ålandskryssningar, men utan taxfree och förmodligen utan smörgåsbord också.

 

Ångbåtarnas intåg skulle med tiden också fasa ut Gävle som skeppsbyggarstad, men vid den här tiden litade man inte på ångmaskinernas kapacitet när det handlade om handelssjöfart. Skulle man till andra länder och andra världsdelar, då var det fortfarande segelfartyg som gällde.

 

I början av 1860-talet fanns upp till åtta ångfartyg som trafikerade Stockholm och även Norrland, om än inte lika frekvent. Till Stockholm gick båtar varannan dag.

 

Från 1875 gick ångarna Högbo och Arla så långt som till Köpenhamn, och Tjust trafikerade Upplandskusten. Mellan Stockholm och Gävle gick Gefle, Sten Sture, Gestrikland, Telegraf, Pehr Ennes och Löfsta, och dessutom stannade Chapman, Thyr, Njord och Thule till här på sin väg mellan Stockholm och Norrlandshamnarna.

 

1920 gick ångfartyget Härnösand II från Stockholm via Öregrund till Gävle för att följande dag fortsätta till Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall och Härnösand. Ångfartyget Östersjön gick från Gävle till Göteborg via Stockholm, Kalmar, Karlskrona, Ronneby, Malmö och Helsingborg.

 

1923 gick ångfartyget Gefle fram och tillbaka till Stockholm via Öregrund, och Runeberg gjorde rutten Gävle-Öregrund-Stockholm-Oskarshamn-Borgholm-Kalmar på två och ett halvt dygn. Till Karlsborg i Norrbotten gick Gestrikland och Thule, till Härnösand ångfartyget Trafik och till Göteborg Mjölner och Artemis. Dessutom gick fraktångare till bland annat Luleå, Härnösand och Göteborg.

 

Tilläggsplatser för kusttrafiken fanns mellan Tullhuset och FenixAlderholmen. Ångbåtarna för Norrlandet lade till vid Sehlbergs brygga och Norra Skeppsbron var tilläggsplats för Bomhusbåtarna.

 

Ulf Kriström

 


Public. av Lisse-Lotte Danielson 2016-06-21 för Gavledraget.com

Kommentera gärna vad du tycker om detta längst ned på denna sida där det står Starta diskussionen!

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte.
Läs mer..