Kvinnor under segel, Del 4 – av Ingvar Henricson

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING TILL INGVAR HENRICSONS BOK – Kvinnor under segel.

Del 1  (Stycke 1 – 7)

Del 2  (Stycke 8 – 14)

Del 3  (Stycke 15 – 21)

Del 4 (Stycke 22 – 28)

Del 5 (Stycke 29 – 35)

Del 6 (Stycke 36 – 42)

Del 7 (Stycke 43 – 50)

 

 

 

Varje Extern länk öppnas i ett separat NYTT fönster. När ni har läst texten, STÄNG detta  för att återgå till denna sida.

 

Klickbara bilder, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

————————————————————

 

22. Bland Gävle hamns många gulnade papper hittade jag den lilla lapp där “Kapten Grogg” skrivit under sin dödsdom:  “668 kubikmeter plankor till Melbourne för Stora Kopparbergs Bergslag. Gefle den 22/6 1886 Georg von Schéele“.

 

På södra Indiska oceanen, mellan Goda Hoppsudden och Australien, spolades han överbord från skeppetOrient” natten till den 7 oktober 1886, hans födelsedag. Han skulle fylla 31. Han hade ställt två man till rors och säkrat dem med livlinor. Han stod på kajutans tak när en väldig sjö bröt in över akterdäck och när rorsmännen spottat saltvatten och kunde se igen var han försvunnen. I bästa fall slogs han medvetslös och drunknade snabbt. Den som faller överbord en stormnatt i “The Roaring Forties” är räddningslöst förlorad.

 

Den nittonåriga skeppardottern Mia Söderström var i Melbourne med sin far och syster med gävleskeppet “Atlantic” när “Orient” kom fram och hon hoppades säkert att Schéele hann be till sin Skapare om sina synders förlåtelse. Hon skrev i sin dagbok: “O det är ju förfärligt med kapten Schéele. Han är död, och en sådan hemsk död! Under en svår storm på hitresan med hög sjö, så slungades han över bord av vågorna. Hur rysligt hemskt att den ena minuten leva och nästa minut vara död.”

 

   Mia & Emy på Atlantic i Melbourne 1886.

 

Hon var präglad av de fromma lärarinnorna på Själanderska skolan.

 

   Själanderska skolan

 

23. När Clemens Linderdahl tog över ”Monarch” i Antwerpen i slutet av oktober 1883 kan han ha övervägt att ta med sig hustrun Maria och småflickorna Sigrid och Ingrid från Stapeltorgsgatan. De två äldsta barnen, Anders och Anna, hade behövt vara i Gävle för skolans skull men nu hade han tvingats sänka dem i graven.  Maria hade inte långt kvar, det syntes tydligt på magen, och han kände riskerna med förlossningar på haven. Både Anders och Anna var födda till sjöss. Han kunde kanske hittat en barnmorska i Gävle eller Antwerpen som ville ha en fri resa till Australien men en skeppare hade hundratals andra saker att tänka på före en lång sjöresa.

 

   Linderdahls Frey i Gävle ca 1900.

 

Han kom att föra ”Monarch” i fjorton år tills han mönstrade av 1897 och köpte den lilla ångaren ”Upsala” och töffade runt på Gavleån och gästrikekusten med gods och passagerare.  Den har synts bland bilderna här.  I den gamla sjöstaden Gefle kunde inte ett fartyg heta ”Upsala”, det vore bara löjligt, så han döpte om den till ”Frey”.

 

   Monarch 1885, målning av Eugène Grandin.

 

24. ”Monarch” lämnade Gävle i augusti/september 1890 med 1.500 kubikmeter trä från Korsnäs AB och kom fram till Melbourne den 13 januari 1891. Det verkar ha varit svårt för Linderdahl att hitta en returlast till Europa för ”Monarch” låg kvar ända till mitten av april och sen blev det två resor till Sydafrika, troligen båda med vete, innan man återvände till Gävle i slutet av maj 1892.

 

   Linderdahls Monarch i Melbourne 1891 (Sigrid och Ingrid).

 

Det måste rimligen vara Linderdahls döttrar Sigrid och Ingrid som syns på besättningsbilden som är tagen i Melbourne i början av 1891. Kanske var även hans hustru och yngsta dotter Anna med men de saknas på fotot liksom han själv. När man lämnade Gävle var de sexton i besättningen medräknat skepparen Linderdahls systerdotter.  Den tolvårige och moderlöse Ragnar Bäckström var med på resan för att leta efter sin fader Gustaf i Australien. Ragnar syns inte heller på fotot. Han kan ha hittat fadern men han mönstrade på ”Monarch” som jungman i februari 1893 i Sydney för att ta sig hem till Sverige igen. Då kallade han sig Ragnar Berger och skulle snart fylla femton. Han hade nog inte trott att den hemresan skulle ta 32 månader. På något sätt kom han till USA och när han var tjugo gick han med som frivillig i Spansk-Amerikanska kriget som cowboykavallerist i Theodore Roosevelts ”Rough Riders” och för att fira segern i New York 1898 red han stående på två hästar.

 

   Roosevelts Rough Riders.

 

Han ansåg sig förmodligen lika bra som en äkta kosack men plötsligt delade hästarna på sig och han vaknade på operationsbordet när doktorn sydde ihop hans tarmar. Han stred sen några år för USA på Filippinerna  och var nära att dö i någon sorts infektion men kvicknade till när man tog hans mått för likkistan. Allt det här är säkert hans egen historia berättad för släkten i Sverige liksom den om att han under första världskriget sårades sex gånger på västfronten med Australiska kåren men överlevde. Efter kriget blev han farmare i Australien, gifte sig och fick barn.

 

25. Två av de bästa modeller av gävlefartyg som byggts finns här på museet, i utställningen “Gyllene tider” en trappa upp, av det vita barkskeppetEva” och den svarta fullriggarenPacific“. Modellen av “Pacific” byggdes under fyra års resor av skeppare Linderdahl och med hjälp av fartygets timmerman.  På museets skylt står att modellen är i skala 1:100. Det är fullständigt galet, originalet var naturligtvis inte över 200 m i längd! Skalan är 1:20. “Pacific” var byggd 1867 av “Gerdas” skeppsbyggmästare Olof August  Brodin för P C Rettig & Co. Linderdahl hade tagit över befälet 1871 och det var säkert med sorg i hjärtat han tvingades lämna henne efter att hon kondemnerats och blivit såld på auktion i Valparaiso i december 1882. Hon reparerades och seglade sen under chilensk flagg som “Pacifico” i mer än tjugo år till. Ersättningar från försäkringsbolaget  reglerades genom sjölagen och en domstol kunde förklara ett fartyg för kondemnerat när t ex reparationskostnaderna översteg 75 % av fartygets värde efter reparationen.

 

Det var från ”Pacific” som Carl Eric Rahm rymde i Adelaide i november 1876 och under sitt år av vandringar på kaninernas kontinent tecknade han folk och miljöer och förmodligen förde han även någon sorts dagbok.  När han kommit tillbaka till Gävle skrev han ”Minnen från Australien af en Svensk Sjöman” och gav ut den 1880. Boken är sällsynt på antikvariaten.

 

26. Herman Wahlman fick lämna sin fullriggareDaniel Elfstrand Pehrsson” i Valparaiso sedan hon skadats i en storm 1860 på väg ner mot Kap Horn med guano. Herman var fyra år yngre än Carl Johan Walley som också seglade för Elfstrand & Co.

 

  Carl Johan Walley (1815-1884)

 

 

Carl Johan hade förlorat sin briggSylphid” 1851  på ett korallrev vid Dry Tortugas väster om Florida på väg från Charleston till Europa. Både Herman och Carl Johan hade döttrar med det för en flicka ovanliga namnet Johnny, födda 1856 och 1850. Det är inte troligt att skepparna hört på någon hamnkrog den då nya shantyn ”Leave her, Johnny, leave her” som idag är en klassiker: 

 

There was rotten meat and weevly bread

You’d eat it or you’d starve to death

I hate to sail on this rotten tub

No grog allowed and rotten grub

The skipper was bad but the mate was worse

He’d blow you down with a spike and a curse

 

Lyssna på den här:

 

 

27. En stor del av Erik Söderströms ”Mina Gefleminnen” finns på Gävledragets hemsida. I sjätte kapitlet berättar han om när han som sexåring efter branden 1869 flyttat med föräldrar och fyra storasyskon till två rum och kök i nedre botten av ett litet tvåvåningshus på Byggmästargatan. Det hade överlevt branden. Där blev han granne till Carl Johan Walley och hans svärande papegoja. Den då 20-åriga Johnny var skepparens enda barn:

 

   Staketgatan – Byggmästargatan 1869.

 

 

    Skeppare Walley hade en svärande papegoja.

 

 

I gården bredvid bodde en sjökapten W som hade en stor grön och röd papegoja. När det var solsken och vackert väder, och alla hade fönstren öppna, brukade fru W flytta ut papegojans bur på väggen utanför fönstret. “Gojan” hade varit till sjöss, och väl mest hört kapten W:s konversation, som inte just smakade barnmjölk. Det gjorde, att när “gojan” pratade, så var det grova svordomar. Och de hördes över hela gården, av fru Holm och av fru Almgren, som bodde i samma våning, och av oss över planket. Till vår gamman. Kaptenen W, en liten svartmuskig karl, kom ofta hem full om kvällar och nätter. Då gick han tätt efter husväggen under ett fasligt svärande och gormande, och knackade då ibland även på våra fönster i förbifarten. Hemkommen förde han ett förfärligt leverne, och ett par gånger hände det, att sedan vi lagt oss, hans fullvuxna dotter för att rädda sig undan handpåläggning kom springande in till oss med endast en kappa över linnet. Hon vågade icke gå hem, förrän fadern somnat. Flickan såg bra ut, var väluppfostrad och snäll och blev sedan gift med en banktjänsteman.”

Johnny gifte sig 1875 med den jämnårige Erik Östman och möjligen fick de papegojan i bröllopspresent. De flyttade sen till Stockholm och äldste sonen Jarl gick rätt in i den svenska filmhistorien genom att vara producent för ”I klädloge och på scen” (1908) som spelade in på Centralbadets tak. Han var även skådis  och manusförfattare i andra filmer. Han kan ha hört storyn om papegojan.

 

28. Gotlänningen Ernst von Vegesack blev trafikchef för Gefle-Dala järnväg 1858 när den var alldeles ny men han blev så förbannad på Per Murén, grosshandlaren som står staty vid Polishuset, att han for till Amerika och hjälpte Nordstaterna att vinna inbördeskriget.

 

   Ernst von Vegesack (1820-1903)

 

Han kom tillbaka 1868 och blev chef för Hälsinge regemente. Ernst hade en lillebror Emil som mönstrade på som sjuttonårig kajutvakt 1848 för Carl Johan Walley på briggenSylphide” och var med vid haveriet på Dry Tortugas i januari 1851. Han var sen med i Walleys nästa besättning när Rosalie Roos seglade över Atlanten och han hjälpte henne att komma till rätta på fartyget. Hon tyckte det kändes konstigt att ha en baron som uppassare: “Han är mycket fattig, stackars gosse, och får derföre sjelf arbeta sig fram på detta sätt, men hård är denna gradpassering och ej ville jag se någon af de mina här.”

 

   Rosalie Roos (1823-1898).

 

Så fort de kom fram till Charleston rymde sex man ur besättningen. Kanske tänkte de bli guldgrävare i Kalifornien. Emil var trogen Walley och seglade styrman för honom på Elfstrand & Co:s briggDaphne” ännu i slutet på 1850-talet men sen valde han Australien. I april 1866 räddade han besättningen på en brigg som förlist utanför kusten norr om Sydney  genom att simma ut genom bränningarna med en lina:

 

   Briggen Victors haveri 1866.

 

För detta blev han belönad med en sextant och den återfanns följande år på en av Salomonöarna där Emil och alla hans skeppskamrater blivit ihjälslagna. För några år sen hjälpte jag en läkare på Hawaii, Ty Dang, att leta efter sina räddare från Kinesiska sjön 1981.  Skepparen Günther Hohls på det tyska supplyfartyget ”Winsertor” hade räddat 104 vietnamesiska båtflyktingar och tre år senare hade han blivit dödad i ett bråk med fiskare i Nigeria. Förste styrman Alwin Prahm var ännu i livet och Ty flög till Tyskland för att tacka honom:

 http://www.stern.de/panorama/lebensrettung-ein-dankeschoen-auf-weltreise-559896.html

 

Hohls kallas Peter i artikeln men jag tror han hette Günther. Det vilar ett mörkt moln av omvänd karma över de här historierna.

 

INGVAR  HENRICSON

 

———————————————

september 10, 2013

 

Gå till Startsidan.   Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Comments

Leave a comment

name*

email* (not published)

website