Kvinnor under segel, Del 1 – av Ingvar Henricson

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING TILL INGVAR HENRICSONS BOK – Kvinnor under segel.

Del 1  (Stycke 1 – 7)

Del 2  (Stycke 8 – 14)

Del 3  (Stycke 15 – 21)

Del 4 (Stycke 22 – 28)

Del 5 (Stycke 29 – 35)

Del 6 (Stycke 36 – 42)

Del 7 (Stycke 43 – 50)

Varje Extern länk öppnas i ett separat NYTT fönster. När ni har läst texten, STÄNG detta  för att återgå till denna sida.

Klickbara bilder, klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till artikeln

————————————————————

 

1. Att vara sjöman på segelfartyg i världsvid fart var ett jobb för unga män. Många hade knappt fyllt fjorton vid sin första resa och de flesta i en besättning var under 30 år.  Men inte sällan fanns kvinnor med, hustrur och döttrar till skepparna.  Anna Wilhelmina Rahm hade växt upp några metspölängder från Gavleån och var döpt efter släktens fullriggare från 1810 och flera av hennes faddrar var barn till djupsjöskeppare.

 

 Anna Rahm 1860-1883

 

Hon for ut med sin Magnus mot Australien sommaren 1880 med trä från Skutskär på P C Rettig & Co:s största och förnämsta skepp, den nybyggda barken ”Monarch”.

 

  Rettigs Moncarch var byggd  1880.

 

Det var bådas jungfruresa men om den äldsta var jungfru på utresan så var hon det sannerligen inte vid återkomsten följande sommar.  Hon hade lärt sig ”skjuta solen” från ett gungande fartygsdäck trots att hennes hatt ofta var i vägen. Hon var i sjätte månaden och hann knappt träffa sina systrar Selma, Lotty, Ida och Elma innan det åter bar av mot Australien, nu med trä från Wifsta Warf. Malvina föddes på Atlanten och Magnus Wretman var för andra gången barnmorska. Det var inte vid Falklandsöarna, namnet kom från första hustrun som han förlöst 1877 på Atlanten med den unge Rikard Garberg som uppskrämd barnmorskeassistent (Se ”Ur Kapten Garbergs loggbok”, sid 62). Den här gången, drygt fyra år senare, gick det bra.  Åter i Gävle sommaren 1882 med ett nytt barn på väg stannade Anna hemma och Magnus for ut mot Australien med Georg von Schéele som förste styrman.  Glimtar från den resan inleder Schéeles bok om ”Kapten Grogg”.  På Juldagen födde Anna en dotter som döptes till Agnes och det tog hennes unga liv. Hon hade inte ens fyllt 23.

 

  Magnus Vretman 1844-1897

 

———-

 

2.  Anna hade fött sitt andra barn på Juldagen 1882 och det var förmodligen hemma, på det som idag är Engelska skolans gräsmatta och parkeringsplatsen vid industrispåret. Huset blev i början på 1900-talet arbetsstuga för barn.

 

Den nyfödda döptes till Hulda Agnes Charlotta och kom att kallas för Agnes. Hennes båda manliga faddrar var ingenjören David RunerLindahl & Runers Mekaniska verkstad och hennes morbror Olof Wilhelm Rahm.

 

  Gävlevyer ca 1862. Magnus Wretmans gård till vänster.

 

På en av vyerna från L A Groths kända bildserie  från ca 1865 syns Annas och Magnus Wretmans gård till vänster och verkstaden på Brynäs till höger. En fadder var ansvarig för barnets religiösa fostran och det här var kanske en bra balans. David Runer var en ingenjör i Christopher Polhems anda och Olof Wilhelm Rahm blev så småningom swedenborgare. Agnes fader Magnus var intresserad av kosmologi och hade börjat tvivla på Newtons formulering av tyngdkraften. Han skulle säkert fascinerats både av Einsteins gravitationsteori från 1916 och dagens jakt på Higgsfältet, det som ger massa åt vissa partiklar.  Att tyngdkraften var så märklig hade han knappast kunna föreställa sig. Emanuel Swedenborgs teori om förhållandet mellan materia, tid och rum var mera svepande och med enklast möjliga matematik: ”The more angels, the more free space”.

 

   Wretman skulle ha fascinerats av Einsteins fältekvationer.

 

  Skeppare Wretmans hus blev arbetsstuga.

 

———-

 

3. Annas äldste bror Carl var ingenjör och båda fick se världen. De var släkt med Brolinarna i Söderhamn och Carl hade gjort den nya stadsplanen efter branden 1876 dock utan att vara så korrumperad att han flyttade hela stan till Stugsund där familjen Brolin hade lämplig tomtmark. På 1880-talet försökte han hjälpa fransmännen att bygga Panamakanalen men det slutade med konkurs för bolaget 1889, La Société Internationale du Canal Interocéanique.

 

   Carl Rahm (1852-1913) var ingenjör vid Panamakanalbygget på 1880-talet.

 

Chefen för projektet, Ferdinand de Lesseps, hade byggt Suezkanalen och lyckats få investerare att satsa 400 miljoner amerikanska dollar i den tidens pengar. Till och med  hembrännarna i Bretagne hade grävt upp sina guldbesparingar bland äppelträden. Förmodligen inspirerade av Jules Vernes resa till Månen och drivna av begäret att visa engelsmän och tyskar vilken som var den förnämsta teknologiska civilisationen i världen hade de Lesseps och andra franska visionärer bestämt sig för att bygga en nivåkanal utan slussar. Det gick fullständigt åt helsike. Olyckor, kortspel, barslagsmål, malaria och gula febern tog mer än 20.000 liv men Carl klarade sig och hade sen en ingenjörsfirma i Rio de Janeiro. Syskonen hemma i Gävle måste ha trott att han badade i pengar för Selma skrev till honom och ville ha 10.000 kr till systern Idas underhåll. Jag har aldrig sett något foto av honom men han hade kunnat vara med på teckningen från Mexikanska golfen 1882 när man sprättar upp en haj med tio ungar i magen om det inte varit för att Carl själv höll i ritstiftet.

 

   Carl Rahms teckning från Mexikanska golfen

 

Dock hittade jag hans machete här i stan för många år sen och det verkar som om han gav sig tillbaka till kanalbygget när han var över 50 år och det hade tagits över av yankees.

 

  Carl Rahms machete.

 

———-

 

4. Den förste gävlesjöman som gav ut en bok om sina resor var Annas farbror Carl Eric Rahm, “Minnen från Australien af en svensk sjöman”.

 

  Carl-Eric Rahm (1857-1882)

 

Han gav ut den själv 1880 när han var 23 och dessutom anonymt och med egna teckningar. Han dog i januari 1882 när Anna var i Australien med skeppet “Monarch” och nybliven mamma till Malvina, 3 månader. Malvinas pappa Magnus  hade visserligen gett ut en bok på Bonniers förlag med mycket från sjölivet redan 1869,  “Styrmannen och hans pligter”, men det var en handbok för styrmän och inte en reseskildring. Carl Eric var bara tre år äldre än Anna och det hängde ihop med att han var en postum son till hennes farfar i hans andra äktenskap, med Ida Wetterberg. Inne i Ida hade han först skakats av den snabba vällust som John Donne och andra poeter kallade för ”den lilla döden” och nästan direkt av Den Stora och levde vidare genom sonen han aldrig fick se. Erik Söderström har några korta rader om sjömannen Carl Eric i sin bok ”Mina Gefleminnen”, som till stora delar finns på Gävledragets hemsida. Söderström var skolkamrat till Wilhelm, Annas lillebror, men hade uppenbarligen aldrig hört talas om boken eller att Rahm rymt i Australien. Söderströms bok är mycket läsvärd och fylld av gävleliv i både vardag och fest. Rahms bok är svår att få tag i men hans teckningar kan beställas från the National Library of Australia:

 

   Hjulångare på Murray River (C E Rahm)

 

  En bar i Australien (C E Rahm)

 

   Hårt väder vid Kap Horn med skotskt skepp.

 

Tre av teckningarna har Ulf Beijbom med i sin bok ”Australienfararna” och det är säkert från Söderström han fått uppfattningen att Rahm var ständigt sjösjuk. Jag tror inte på det!

 

———-

 

5. Inga gefleredare döpte sina fartyg till ”Hugo” men så hette den yngste av Annas två äldre bröder. Han föredrog landbacken och blev arkitekt och ritade den svenska paviljongen till Världsutställningen i Paris 1889, en villa från Ligna snickeri vid Eiffeltornets fötter.

 

   Hugo Rahm (1857-1926)

 

   Eiffeltornet 8 juni 1992.

 

Om han var där hade han förmodligen åkt tåg. Det hade kanske varit bra reklam för Gävle om han ritat tornet för det står fortfarande kvar trots att det var tänkt att tas ner. Nobelpristagaren Kissinger som doktorerat på Wienkongressen brukade säga att inget är så beständigt som provisorier och det har stämt bra för tornet. Men den stora trävilla vid Parkvägen som Hugo ritade till chefen för Korsnäs AB, Bernhard Martin, anses fortfarande fullt beboelig, även av personer som kör de dyrare modellerna av Porsche och Mercedes.

 

  Hugo Rahm ritade Villa Martin vid Parkvägen.

 

Eller är det rentav den rutfinansierade städhjälpens fordon jag skådat på tomten?  Hugos och Annas fader Carl hade åtta barn som nådde vuxen ålder och ett stort trähus nära Rettigs på Södra Strandgatan, i hörnet mot Petrégatan. Det var bara rektor Mobergs hus emellan.  Carl Rahm titulerades “Konsul Rahm” och det var en tillräcklig täckmantel för en grosshandlare vars firma förde en tynande tillvaro med trä och slipstenar. Han var vicekonsul för Portugal och eftersom nästan inga fartyg därifrån visade sig i hamnen, och ännu färre från Brasilien, var det ingen betungande syssla. Han dog innan Anna gick till sjöss och sonen Richard hade kallats hem från präststudierna i Uppsala för att rädda firman. Konsulinnan hade fallit ifrån redan 1868 men det gällde att finansiera livet för de ännu ogifta döttrarna.

 

———-

 

6. Navigationsskolan i Gävle öppnade på hösten 1842 när riksdagen lagstiftat om det och skolan fick ett eget hus 1862 vid Södra Kungsgatan/Åkargatan med tidkula på taket. Kulan kunde ses från fartygen på redden så att man kunde ställa kronometrarna när den föll klockan 12 greenwichtid. Före 1842 hade det inte funnits några formella krav på utbildning men en befälhavare i den svenska handelsflottan skulle vara borgare i en stad. När skolan blev nerlagd 1912 fick Gefles ambitiösa sailors plugga i t ex Stockholm eller Härnösand. Anders Wikström (1854-1909) tog sin sjökaptensexamen i Gävle 1876 och sen blev han konstnär och karnevalsgeneral i New Orleans.

   Anders Wikström (1854-1909)

 

Han dog i New York 1909 när han just fyllt femtiofem år. Han höll som bäst på med att förbereda ett stort festtåg för att fira 300-årsminnet av Henry Hudsons upptäckt av stället och 100-årsminnet av den första ångbåten på Hudsonfloden, the Hudson-Fulton Celebration. Han borde inte ha tagit jobbet för han hade känning av en feber, men det var ett ärofyllt uppdrag och han hade inte kunnat tacka nej.

 

   Karneval i New Orleans.

 

 

  Hudson-Fulton Celebration

———-

 

7 . Fotografen Anders Gunnartz och jag gjorde 1996 ett bildspel för museet till Gävles 550-årsjubileum, ”Resan till Peru” som byggde på Anders Wikströms dagbok och hans teckningar och målningar. Om hur Europa fick guano, fågelskit, att lägga på åkrarna eller att göra krut att kriga med. På öarna utanför Peru bodde kinesiska arbetare, ”coolies”,  i sorgliga slumområden med brist på färskvatten och grävde guano.

 

   Kinesiska arbetare i Sydamerika

 

Kineserna hade i många fall lurats dit av samvetslösa shangajare och skeppats över Stilla havet från Hong Kong och Macao. I den här trafiken var gävlefullriggaren ”Daniel Elfstrand Pehrsson” insatt under åren 1868-1873 men då hette hon ”Rosalia”.

 

   Daniel Elfstrand Pehrsson

 

En gång kom hon in till Callao med en last av nästan 400 kineser men mer än sextio hade dött under resan. Guanofarten gav miljoner åt Rettig & Co och lade grunden till museet.

 

   Länsmuseet i Gävle

 

Å andra sidan skeppade man trä till Australien under 1880-talet alldeles för billigt. Mycket är tillfälligheter. Antonie Rettig kunde ha slösat bort förmögenheten på unga älskare i Stockholm men istället blev det ett ståtligt museum, en kopia av hennes systers palats i Köpenhamn.  Jag lyckades även få Rettigföretagen i Finland att bidra till bildspelet. Idag går det inte längre att se trots att det borde varit lätt att göra om diabilderna och ljudet till en digital version.

 

INGVAR  HENRICSON

 

———————————————

september 08, 2013

Gå till Startsidan.   Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Comments

Leave a comment

name*

email* (not published)

website