Kaptensgården i Furuvik – snart ett minne blott? – Ingvar Henricson

CaPublicerat i Gefle Dagblad 21/10 2012. 

Det är snart åtta år sedan Kaptensgården i Furuviksparken räddades undan en annars förödande brand. Vad kommer att hända med det historiska huset? frågar sig fartygshistorikern Ingvar Henricson och följer en tråd som går från Gefle Stads Första Kvarter till Islandsholmen, över geflebriggar och andra skonerter.

 

Bilderna är klickbara.

 

 

 Kaptensgården i Furuviksparken väntar kanske på att rivas? Den kan vara från 1700-talet.

 

I början av december 2004 brann Gästgivargården i Furuviksparken ner till grunden men ”Kaptensgården” räddades, vattendränkt och rökt. Det är snart åtta år sen och huset står där fortfarande utan att ha sanerats och med rummen belamrade av bråte. Hus som väntar på att rivas brukar se ut så där. Parkens gamle reklamchef, Stig Gavlén, ringde mig för en månad sen och undrade om jag hade någon aning om varför huset kallas ”Kaptensgården”. Han visste att det var flyttat från kvarteret Stettin i Gävle, ca 200 meter sydost om slottet.

 

Jag svarade att det knappast var efter en kapten på Hälsinge regemente, en landkrabba, utan efter någon av stadens skeppare. Jag föreslog honom att leta efter ritningar på Stadsarkivet under ”Rivningslov”. På de ritningarna finns i regel husägarens namn. Vi träffades sen på Stadsarkivet men det visade sig att gården inte var med bland rivningsloven. Att det har varit lite si och så med arkiveringen i stan märkte jag redan på 70-talet när jag forskade om energiplanering. Energiverken hade lämnat mycket lite material till Stadsarkivet och istället hamstrat en oöverskådlig samling osorterade papper i A4-pärmar. I min forskningsrapport ”Stanislaws paradox” avslöjade jag hur alla gävlebor blev bluffade av Energiverken i samband med ”Krångedeavtalet” 1973 och det lurendrejeriet underlättades avsevärt genom oredan i arkiveringen.

 

Kaptensgårdens tomt är markerad på stadsingenjören Rosenbaums karta från 1853 men har fel nummer, 278. Tryckfelsnisse är äldre än jultomten. I själva verket var det gård nr 279 i Gefle Stads Förs­ta Kvarter. Tyvärr hittade vi inte heller några ritningar i Stadsarkivets äldre ritningssamling. Jag hade hoppats på en ritning av någon av de tre stadsbyggmästarna Pousette. Kanske var det timmermannen Anders Forsling som byggde huset med hjälp av flera andra och i så fall troligen på 1790-talet.

 

Stadsbyggmästaren Johan Raphael Pousette ritade ett liknande hus 1799 åt Carl BrelinSödra Strandgatan, fast med sex fönsteraxlar istället för sju och med små låga fönster på vinden. Carl Brelin var skepparen som träffade den unge Per Christian Rettig i London och lockade hit honom och ur detta kom snus, tobak, järn och stål och mycket annat, till exempel dagens Länsmuseum.

 

I den skrytsamma stadsplanen från 1888 hade stadsingenjören Almegren rutat in hela Söder i perfekt fyrkantiga kvarter ända ner till nuvarande Kaserngatan. Han ville ha Södra Slottsgatan att gå ända upp till slottet och i så fall hade den gått tvärs igenom Kaptensgården. Att ruta in staden så här var en gammal idé, ända från 1646 och Nicodemus Tessin den äldre. Han hade på Drottning Kristinas uppdrag gjort en plan där staden förvandlats till en befästning med en försvarsmur runt om och en pampig slottsanläggning alldeles söder om Gavleån, lite öster om nuvarande järnvägen.

 

Efter den förödande stadsbranden 1776 genomförde man flera av Tessins idéer norr om Gavleån. Undantaget var Fjärde Kvarteret, ”Öster i stan”, en stadsdel som till stora delar var befolkad av fiskare, sjömän, lotsar, skeppare och and­ra som ville ha nära till vattnet.

 

Söder om ån hade ingen mordbrännare lyckats få elden att ta sig ordentligt, åtminstone inte efter 1569. Här tvingades stadens politiker och planerare att ta till raffinerade metoder på 1950-talet, ekonomiska glädjekalkyler. Man kastade in en fastighetschef av sydländsk härstamning och med påtaglig handlingskraft och effektivitet, Louis Campanello. Han var så snabb och grundlig att han sen köptes över till Göteborg där han fick mycket större områden att ”sanera”. Ordet hade god klang för alla som trodde att det hade med hälsa att göra och det hade det också. När Campanellos fastighetsbolag ”Göta Lejon” blev ägare till de gamla husen kunde de hälsa hem, de sveptes omkull av grävskoporna.

 

Staden köpte Kaptensgården 1903 men hade tidigare tvångsinlöst en del av tomtmarken för att dra fram Bergsgatan. Enligt stadsplanen 1888 skulle den raka och breda Bergsgatan gå tvärs igenom det som idag är Gamla Gefle och ansluta till Brynäsgatan strax före industrispåret, det vill säga järnvägsspåret vid ”Stenebergsladan” på Brynäs. Spåret finns kvar och går ut till wellpappfabriken Smurfit Kappa men den stora visionen om Bergsgatan blev aldrig verklighet.

 

På O E Renners foto från kyrktornet cirka 1872 syns Kaptensgården med sina sju fönster lite till höger om fängelsets tak.

 

Pehr Wahlgren som sålde gården hade ärvt den av sin far, löst ut sin storasyster och nog inte bott i den sen 1870-talet och förmodligen växlade han köpeskillingen, 38 000 kr, till amerikanska dollar. Mycket talar för att han flyttat till Det Stora Landet i Väster för gott. Han hade tagit sjökaptensexamen 1856 men jag tror inte han någonsin var befälhavare på Gävlefartyg. Kanske hade han lämnat stan för att han insett att det kunde vara svårt att få ett eget befäl i den här stan där det gällde att ligga bra till hos rätt personer. Gefle Sjömanshus strök honom ur rullorna redan 1858.

 

Han hade mönstrat som jungman på barkskeppet ”Ulrica1849 när han var femton år, en resa som började med en planklast till Medelhavet. Skepparen var hans far, Johan Wahlgren, och fartyget tillhörde rederiet Elfbrink, Norman & Co, dvs Daniel Elfbrink och August Norman. Firman drabbades vid den här tiden av en hel rad olyckor. Den värsta var att den dynamiske Daniel Elfbrink, brukspatron på Mackmyra, dog på våren 1846 strax före sitt bröllop. Bruden hade all anledning att känna sig förföljd av en förbannelse. Innan hon hunnit fylla tretton hade hennes far blivit mördad av tre sjömän ute i Valbo.

 

 Johan Wahlberg som ägde Kaptensgården från 1828 och fram till sin död 1856 såg sitt skepp ”Ulrica” brinna i Charleston 1851.

 

Elfbrink & Normans skepp ”Najaden” hade förlist vid Skagen 1845, ”Flora” hade gått på vid Gamle Hellesund i Norge 1850 och sen brann ”Ulrica” när Johan Wahlgren låtit ta in en bomullslast i Charleston 1851. Troligen var bomullen våt och för hårt packad och självantände. I samma veva sattes August Norman i konkurs genom att han gått i borgen för sin lillebror som spelat alldeles för högt och fartygen såldes.

 

Efter katastrofen i Charleston verkar Johan Wahlgren ha hamnat ute i kylan och han gick till de sälla fraktmarknaderna i augusti 1856. Han hade börjat till sjöss 1819 som kajutvakt när han var tretton år, en sorts betjänt åt skepparen och det värsta jobb man kunde ha om denne var en sjödjävul. Eller om hans hustru var det. På den forna geflebriggen ”Eclair”, under hennes tid i Helsingborg på 1860-talet, var kapten Påhlssons hustru Lena den egentliga befälhavaren. Hon kallades ”Skäggiga damen” och var ett rekorderligt fruntimmer som till och med ställde sig till rors när det behövdes.

 

När Johan Wahlgren fyllt 17 blev han jungman på fullriggaren ”Active” som tillhörde stadens största rederi, Peter Brändström & Co, och fördes av Johan Nyland. Wahlgren hade tidigare varit kajutvakt för Nyland på briggen ”Charlotta” så de hade uppenbarligen trivts med varandra. Det märks också av att han gjorde flera resor med Nyland och ”Active” tills han 1828 som 22-åring mönstrade som matros för Gabriel Korsseman på Peter Brändström & Co:s brigantin ”Charlotte” för en atlantresa. Då hade han gift sig med den fjorton år äldre Margareta Hollinder och köpt halva gården nr 279 i Gefle Stads Första kvarter av skepparen Sven Norberg. Det här året föddes också deras dotter Johanna.

 

Under Gabriel Korsseman fick Johan lära sig vad en styrman behövde kunna om navigation, matematik, segling, vindar och strömmar, lastning och lossning, lagar och paragrafer och mycket annat och 1830 blev han examinerad styrman av två skeppare som var utsedda av stadens Skepparesocietet. Så gick det till före navigationsskolornas tid. Navigationsskolan i Gävle tog in de förs­ta eleverna på hösten 1842.

 

Samma år som Johan blev examinerad styrman födde hans hustru ännu en dotter, Maria, och dog sen i barnsäng dagen efter, två dagar före jul. Han var 24 år och stod ensam med två små flickor och det var tur för honom att hans mamma Anna också fanns i huset. På våren bar han den lilla kistan med Maria och sen fick han styrmansjobbet på Carl Petter Forsbergs nybyggda skonert ”Christine Lovise” och drog bort över Nordatlanten. Att han samma år hann gifta sig med den åtta år äldre Christina Schön får mig att misstänka att han först anställt henne som hushållerska och barnpiga.

 

Han slet hårt som styrman på den lilla skonerten fram till 1837 när han fick sitt första befäl, på Olof Jernbergs brigg ”Arfprinsen”. Den var byggd i Piteå 1826 och döpt efter Karl XIV Johans son Oscar, arvprinsen som blev svensk kung 1844. Rederiet i Piteå ville ha ett namn med stuns och då dög inte ”Oscar”, det hette ju vem som helst.

 

Efter Olof Jernbergs död övertogs briggen 1841 av Elfbrink & Norman och Johan Wahlgren fick då förtroendet att föra rederiets skepp ”Ulrica”. Det var något alldeles särskilt med ett fartyg som fått sitt namn efter Daniel Elfbrinks hulda moder, brukspatronessan på Mackmyra. Det är hennes initialer, U E, som än idag kan ses på den gamla hammarsmedjan.

 

När styrman Wahlgren kom hem på hösten 1833 hade femåringen Johanna fått en lillebror som skulle heta Pehr och var förutbestämd att bli blåst hit och dit över haven. Det var denne Pehr som 1903 sålde ”Kaptensgården” till Gefle Stad. Johan Wahlgren hade köpt halva gården 1828 av skepparen Sven Norberg för 550 riksdaler riksgälds och den andra halvan köpte han 1846 på auktion av sjömannen Israel Nyman för 400 riksdaler banko. Det motsvarade 600 riksdaler riksgälds.

 

När namnet ”Kaptensgården” började användas av gävleborna har jag inte lyckats lista ut. Om namnet är ända från 1800-talet så talar mycket för att det var Johan Wahlgren man tänkte på. Han hyrde ut delar av huset och hundratals gävlebor har bott där genom alla år. Hans dotter Johanna och hennes man handlanden Johan Erik Gustafsson och deras barn bodde där i många år och delade huset med andra familjer.

 

Kaptensgården med sina sju fönsteraxlar.

 

Det är i och för sig inte omöjligt att namnet kommer ända från en av gårdens tidigare ägare, skepparen Sven Norberg. När Gävle under några år i början på 1840-talet hade Sveriges största handelsflotta var han befälhavare på ett av Sveriges förnämsta skepp, fullriggaren ”Pehr Ennes”. Sven Norberg var en av flera nordvästskåningar som flyttat till Gävle efter Napoleonkrigens slut när redarna i Stockholm och Göteborg sålde iväg sina fartyg. Hans hustru Greta Stina födde honom fem flickor på raken i den här gården fram till 1828 när han sålde till Johan Wahlgren och flyttade till Islandsholmen och gård nr 54. Det var alldeles söder om ån och dessutom på en ö. Tvärs över ån timrades skepp på Norra varvet och även Islandsholmen hade ett litet varv. Stadens skeppare gillade inte bara stadsdelen Öster utan också Islandet och Islandsholmen.

 

På Islandsholmen fick skepparen en son som inte oväntat döptes till Sven, det vill säga ”ung man som ännu inte legat med någon annan kvinna än sin mor”. Vid den här tiden var Sven Norberg befälhavare på en av Gustaf Örn & Co:s skonerter med det olycksbådande namnet ”Vigilant”, en sorts privat agent för den gudomliga rättvisan, ungefär som den nordamerikanske seriemördaren Dexter, och Sven Norberg miste både sin enfödde son och sin Greta Stina.

 

Deras dotter Helena Sophia var född 1825 i Kaptensgården och kanske har hon hjälpt till att sprida namnet. Hon äktade den förre smedlärlingen och sedermera grosshandlaren och redaren Johan Fredrik Pousette och födde honom en son som måhända av nostalgiska skäl fick heta Sven som förstanamn. Fast han kom att kalla sig Fredrik. Johan Fredrik Pousette var på 1870-talet en av stadens sällsynta miljonärer och Erik Söderström berättar i ”Mina Gefleminnen” att den gamle grosshandlaren en gång svarade på frågan varför han nöjde sig med billigare cigarrer än sonen:

 

”Han har en rik far, det har inte jag”.

 

Sven Norberg dog knall och fall i New York 1850 och hans sista seglats blev den kända emigrantresan med barkskeppet ”Oden” där den unge Eric Norelius och Joris Per Andersson från Hassela och hans hustru Carin var med. Per och Carin lade grunden till den svenska kolonin vid Chisago Lake i Minnesota. Det var också dit Vilhelm Moberg sände sina huvudpersoner Karl Oskar och Kristina, till sjön med det indianska namnet Ki-chi-Saga. Han använde sig av Eric Norelius dagbok från resan och förvandlade emigranterna från Hälsingland till smålänningar!

 

Ingvar Henricson

Kaptensgården i Furuvik – snart ett minne blott?

———————————–

Oktober 24  2012

Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website