GÄSTRIKLANDS HISTORIA berättad av Lennart Ödeen – Del 25, Industrialismen 2

Info om Tidning och publiceringsdatum saknas.

Åke Nyléns tidningsurklipp

 

Valls herrgård – monument över framsynt jordbrukspolitik

 

Del 25.  Industrialismen

 

 

  Klickbar bild

 

Det är en vanlig uppfattning bland experter att den upprörande svälten i Afrika beror på felaktig jord­brukspolitik — eller brist på jordbrukspo­litik. Regeringarna i Afrika har satsat alltför litet på jordbruket. De har framför allt varit inriktade på att tillfredsställa stadsbefolkningens behov.

 

En vanlig attityd bland byråkraterna är ett slags förakt mot jordbruksbefolkning­en. Motsättningarna mellan stadsbor och lantbor är stora. Gynnandet av stadsnä­ringarna har lett till en ökad inflyttning till städerna och en utarmning av landsbyg­den.

 

Det kan inte ske någon industrialise­ring och standardhöjning i under­utvecklade länder om inte jordbru­ket först genomgår en omvandling. Ett effektivt jordbruk med hög produktivitet är en absolut förutsättning för ekonomiskt framåtskridande.

 

Jordbruket måste kunna producera ett överskott av livsmedel och råvaror som ska konsumeras i den industriella sektorn och det är välståndet hos bönderna som gör det möjligt för dem att utgöra en marknad för industrins produkter.

 

Just så var gången i Sverige — och andra västländer. Den ekono­miska förändringen började inom jordbruket, vars omvandling blev en förutsättning för industriell utveckling och ökat välstånd. Pro­duktionsökningen inom jordbru­ket berodde först på nyodlingar, därefter på nya och effektivare jordbruksmetoder.

 

I en faktaspäckad uppsats i Från Gästrikland 1964, “Gästriklands jordbruk vid mitten av 1800-talet och lantbruksskolan på Vall“, visar Gun­nar Hobroh att Gästrikland inte gjorde något undantag från övriga Sverige när det gällde att rationalisera jordbruket och därmed skapa en fast grund för ett modernt näringsliv.

 

Den odlade arealen utvidgades. Genom en sänkning av Storsjön erhölls nya odlingsmarker. Med hjälp av särskilda anslag från landstinget och under hushåll­ningssällskapets ledning satte man igång utdikning och torrläggning av myrar i sydöstra delen av Valbo socken och i angränsande delar av Hedesunda socken.

 

Under 1850- och 1860-talen övergick en del bönder till en enklare form av cirkulationsjordbruk, ett fyrskiftesbruk, där en fas av fyra innebar att jorden låg i träda. I de andra tre faserna förekom en blandning av spannmåls- och foderväxt­odling.

 

På några större jordegendomar gick man ännu längre. På Torsåkers prästgård använde man sig av ett nioskiftesbruk av helt moderna dimensio­ner. Det nya cirkulationsjordbruket, som på lång sikt förbättrade jorden och kraf­tigt ökade avkastningen, underlättades av laga skiftet, som sammanförde de spridda ägorna i större, sammanhängande enhe­ter.

 

Även andra metoder ökade produktivi­teten. Gödslingen av jorden blev noggran­nare genom användning av guano och thomasfosfat — om än i blygsam skala. Jordbruksredskapen moderniserades också långsamt, men så småningom un­danträngdes dock årdret av plogen. År 1873 inköptes ett betydande antal slåtter- och skördemaskiner till länet.

 

Bostaksskötseln förbättrades. Utländ­ska rasdjur inköptes, både nötkreatur och hästar. Avelsverksamhet belönades ge­nom premieringar. Distriktsmejerier in­rättades, något som i långa loppet ledde till att boskapen stallfodrades hemma i stället för fodring i hagar och på fäbod­vallar.

 

Hushållningssällskapet i länet, bildat redan 1814, understödde jordbrukarna genom räntefria lån. Man kunde få lån till grunddikning, täckdikning, torrläggning, anskaffning av tjurar och hingstar, av träd och “buskar. Dessutom betalade hushåll­ningssällskapet frakt av handelsgödsel.

 

Sällskapet utdelade belöningar, pre­mier och priser för framgångsrikt arbete, för odlingsflit, för plöjning, som man håll tävlingar i, för uppfödning av djur, för tillverkning av redskap och hemslöjdsal­ster samt för framställning av lantmanna­produkter.

 

Som ett bestående monument över den  framsynta jordbrukspolitik för hundra år sedan som hindrade att Sverige förblev ett fattigt u-land står Valls herrgård på regementsområdet i Gävle. Vall är nu­mera upplåtet åt militären men var från början kungsladugård under Gävle slott. Åren 1859 till 1889 användes herrgården som lantbruksskola.

 

   Klickbar bild

 

Skolans uppgift var att ge ele­verna “praktisk jordbruksutbild­ning och därvid bland annat lära dem tekniska nyheter. . . Men de fick också teoretisk utbildning. Skolkursen blev tvåårig. Skolan blev på så sätt en utbildningsan­stalt för jordbruksförmän på de större jordbruken och för vandringsrättare, motsvarande våra da­gars jordbruksinstruktörer.”

 

Lantbruksskolan vid Vall hade också en verkstad för tillverkning av jordbruksredskap. Där gjordes bland annat harvar med trä- eller järn­ställningar, frösånings- och hackelsemaskiner. Man utprovade nya metoder och redskap, som sedan infördes i Gästrik­lands jordbruk, täckningar, olika plogty­per, kompostberedningar och liknande.

 

Genom en effektivisering av modernä­ringen genomförd av driftiga jordbrukare i samband med framåtblickande myndig­heter lades grunden till Sveriges välstånd. Utan ett väl fungerande jordbruk där det privata initiativet tas tillvara och belönas, är ett verkligt materiellt framåtskridande knappast möjligt.

 

LENNART  ÖDEEN 

 

Innehållsförteckning

————————————————————————————-

December 28, 2012

Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..