Alderholmen spektakulärt redan för 100 år sedan – Barbro Sollbe

Publicerat i GEFLE DAGBLAD 22 juni 1889

Från Åke Nyléns tidningsurklipp.

 

 

Ridhuset på Alderholmen syns på detta flygfoto från 1930-talet, taget av O Bladh och bevarat i Gävles centralarkiv. Liksom Hotel Baltic i förgrunden har ridhuset ena kortändan mot Drottningga­tan. Till vänster om ridhuset, som har vita dörr- och fönsterinfatt­ningar, går en mindre väg parallellt med Lillån.

 

Det är på Alderholmen det spektakulära och framtidsorienterade ska hän­da, enligt Gävles kommunpoliti­ker. Lustigt nog är det inte förs­ta gången. Det var likadant för ungefär 100 år sedan. Den gång­en, i september 1894, var det lantbruksmöte med utställning – det låter inte så märkvärdigt men var ett evenemang som kunde ha tävlat med Bo 88. Ex­tratåg måste sättas in till Gävle för att transportera horderna av besökare. Det blev tryck på stan, inte minst på nöjessidan, och utvärdshuset Strömdalen brann ner. Tidningen Norr­landsposten och den 17-årige Gävlepojken Josef Alenius, se­nare vedhandlare, har beskrivit dessa Alderholmens storhets­dagar.

 

 

Det började med min vän Jo­sef Ålenius, född 1877, död 1958. Jag har aldrig träffat honom men lever nära honom i dag, tack vare hans livfulla och de­taljrika minnesanteckningar, nedskrivna på 1940-talet. Josef växte upp “österistan“, det vill säga på Öster i Gävle, nära Matteuskyrkan. Han hade läshuvud men kom efter i skolan sedan hårda snöbollar på skolgården skadat hans syn. Tolv år gam­mal gick han ut i arbetslivet. Som 17-åring fick han för första gången några dagars semester. Han hade sagt upp sig hos hand­landen Axel SchollinSödra Kungsgatan för att gå en termin i handelsskola. I skarven råkade det vara lantbruksutställning i stan.

 

  Matteuskyrkan  

 

Norrlandsposten sensommar/tidig höst 1894 ger tidsfärgen. Mureriarbetarna som bygger Operan i Stockholm strejkar för att få timpenningen höjd från 40 till 45 öre. Spisbrödsfabriken Alfa säljer sex limpor för en kro­na. Teaterdirektören Albert Ranfts sällskap väntas till Gävle teater, invigd 1878, med pjäsen “Ljungby horn“. Och teatern ska få elektriskt ljus. “De härför erforderliga apparaterna kom­ma att införskrifvas från Leip­zig.”

 

Hästpremieringarna i länet har just avslutats. Överst på hingstarnas prislista hamnade Fjalar (ägare: A Persson, Österbyggeby, Hedesunda), följd av Whitlau (ägare: L Markusson, Backa, Hedesunda). Det är dock något lurt med ordnings­följden på listan, för Fjalar/Pers­son tilldelades 70 kronor och Whitlau/Markusson 100 kronor. Er Persson i Verkebro, Valbo, och P Åkerman i Bäck, Hede­sunda. står först på listan för fölston och får 50 kronor var. Stona är namnlösa.

 

Förste provinsialläkaren rap­porterar om ett nytt fall av scharlakansfeber och två nya av difteri i Gävle under senare hälf­ten av juli. Två invånare i “Gefle landsdistrikt” har också smittats av difteri. Överingenjör S A Andrée har gjort sin sjunde bal­longfärd. Hushållningssällska­pets kolareskola i Bjuråker har lediga platser, och “i ett väl in­rättat tält” på handlanden Dahlstedts tomt kan gävleborna se “den fritt i luften sväfvande damen Magneta”.

 

Bland de tolv ungdomar som vid simuppvisning med promo­tion i Östra badhuset tilldelats pillövskransar hittar jag, i refe­ratet i Norrlandsposten, Erik Waltner. Han var farmors far­bror till min dotter Linnea.

 

 

Och stadsfullmäktige i Gävle är tveksam till stadsarkitekten E A Hedins räkning till hälso­vårdsnämnden avseende rit­ningar till om- och nybyggnad vid Epidemisjukhuset. Hedin hade egen arkitektfirma (och även byggmaterial-), parallellt med stadsarkitekttjänsten. Kun­de han anses ha gjort jobbet inom eller utom tjänsten.

 

  Epidemisjukhuset

 

Ordfö­randen, konsul Rettig, klubbade remiss till drätselkammaren för utredning.

 

Så drar det ihop sig till lant­bruksmöte, i regi av Gävleborgs läns hushållningssällskap. Den 17 september rapporterar Norr­landsposten att utställarnas an­tal närmar sig 800. “Anmälda äro 70 hästar, 198 nötkreatur, 5 flockar får, 18 svin och 7 flockar fjäderfän.” Tusentals besökare väntas under det egentliga lantbruksmötet 21-22 september (fredag-lördag) och dessutom under söndagseftermiddagen och måndagen. Sedan är det hela slut.

 

Utställningslokalerna på Stora Holmen (som vi i dag kallar Alderholmen) omfattade ridhuset Drott­ninggatan 47-49, de  anslutande stallen, Hellbergska magasinet Drottninggatan 56 samt Gävle-Dala järnvägs målarverkstad plus en del tillfälligt uppförda ut­rymmen. Höga flaggstänger omramade utställningsområdet – det är inte så väldefinierat i text­erna men sträckte sig ner till lo­komotivstallarna, ungefär där Alderholmen smalnat i en “mid­ja”. Lillån (Holmkanalen i dag) var områdets nordgräns.

 

Ridhuset pyntas, som lokal för trädgårdsutställningen, med “ett dekorativt midtparti med springbrunn och blommor”. Och byggnadens huvudentré görs till äreport med girlanger.

 

Så står det hela klart, med en “ljuf, balsamisk doft” över rid­husmanegen; det är annat än vardagens hästspillning, Härin­ne finner Norrlandspostens ut­sände “charmant ordnade” mo­rötter, kålrötter, rovor, palsternackor och dylikt. Hyllor och bord dignar av denna läckra skörd från stadens och de stora brukens trädgårdsmästerier. På väggarna har flaggor och sköl­dar arrangerats. Någonstans i den balsamiska rotfruktsyran finns också grosshandlare J Em Delins utställning av foder­ämnen och Tekniska AB Floras monter.

 

 

I och kring stallet – var det nu låg – visades litet grövre don. “På ömse sidor om ingången till stallet och till läktaren därofvanför är fiskeriutställningen ord­nad. Den består af ryssjor, nät, skotar och en mängd annan fisk­redskap. I stallet finna vi före­mål, hörande till jagt- och skogs­hushållning. Vidare äro här ut­ställda alster från Burströms repslageri, O Larsson & kompanis  snickerifabrik i Gefie, G Lindbergs snickerifab­rik i Bollnäs och från Gammelstilla träoljefabrik i Torsåker.”

 

Maskiner och redskap för lantbruk, ladugård, mejeri och trädgårdsskötsel påträffades runt omkring ridhuset – oklart om inomhus eller utomhus. Sto­ra skyltar visade till höräfsor, sädesrensare, ångtröskverk och hästvandringar från hela Sveri­ge. F Wahlberg & Co i Gävle visade bland annat såningsmaskiner och fabrikör E Stenborg i Valbo ställde ut harvar. En Hj Carlstedt i Sandviken visade en hässja som uppenbarligen in­tresserat Norrlandspostens re­daktör. Hässjan bestod “hufvudsakligen af en serie stolpar, på hvilka å båda sidorna äro fastsatta lutande armar. Det hela täcktes uppifrån med skärmar, som hindra regn att nedtränga.”

 

Nordväst om ridhuset surrade det av gävlebon C J Lennstrands tre bikupor med bisam­hällen. Och i grosshandlare Hellbergs flaggprydda magasin, Drottninggatan 56, utställdes på tre “bottnar” (våningsplan) in­dustri- och hemslöjdsföremål. Nederst fanns större industrifö­remål, möbler från snickarmästarna Modin och E Pettersson i Gävle, orglar – originellt på en lantbruksutställning – från Gefie Orgelfabrik och stora utställ­ningar från L Westerberg, Alfa och Gefle Ångkvarn. Även L V Åkersons repslageri, garverifirman L A Matton, fotograf Carl Larsson och Ahlgrens tekniska fabrik var representerade här. Hemslöjden på andra våningsplanet roade inte referenten lika mycket. Han noterade i aIla fall att det uteslutande rörde sig om kvinnlig slöjd. Leverantörer var exempelvis “Gefle idiotskola och arbetshem“, högre flickskolan, borgarskolan, Rettigs barnhem, Gefle slöjdskola och ytterligare några lokala slöjdskolor. Vidare hade slöjdlärare Flint ställt ut modelleringsarbeten och ritningar från stadens tekniska aftonskola.

 

 

På tredje “botten” stod två långa bord fyllda av ytterligare slöjdalster, även från privata ut­ställare. En hembygdsintres­serad vinhandlare C J Nord­ström visade ritningar, tavlor och fotografier från Gävle i äldre tid. En artist Holmström visade “vackra alster”, vilka de nu var, och arkitekten Nils Nordén ut­ställde ritningarna till en börs­byggnad i Gävle. (Hans förslag blev aldrig utfört.)

 

En konstslöjdsutställning från Stockholm samsades med handvävda helyllekamgarnstyger från O Forslund i Gävle. John Andersson i Tallåsen visa­de sin sinnrikt konstruerade me­kaniska vävstol, och 18-årige Gävlepojken R Andersson visa­de en oljefärgstavla “bärande vittne om god talang”. Tilläggas bör att utställaren ej erhållit nå­gon som helst undervisning i målning.”

 

Inträdeskort till lantbruksmö­tets middag på stadshuset klock­an 15 på lördagseftermiddagen kostade 2:50 exklusive vin och kunde inhandlas i ridhuset och på stadshuset, enligt en annons. Landshövding Björkman (som börjat som jägmästare) hade dagen innan öppnat lantbruksmötet, det första i Gävle sedan 1882. Öppningstalet fylldes med statistiska jämförelser. Den uppodlade arealen hade ökat sedan dess, liksom antalet nötkreatur. Hästuppfödningen hade gått back, från 19 500 hästar 1882 till 7 800 1894. Uppsving i mejerihanteringen noterades, liksom hyggliga framsteg allmänt inom lantbruket. En del av förtjänsten för detta tillskrev talaren länets hushållningssällskap. Nyttja endast fullgott utsäde, manade han de församlade lantbrukarna.

 

  Landshövding C.A.T. Björkman

 

Stora folkmassor lyssnade till hans tal, som hölls från ridhusets huvudingång, den med ärepor­ten. “Nere på utställningsplat­sen går det särdeles lifligt till.” Så abrupt avslutas referatet.

 

Tillbaka till den 17-årige Josef Ålenius, som inte var lika fin­känslig i sina privata minnesan­teckningar. Han tar vid där Norrlandsposten slutar. Folk­livet intresserar honom mer än tröskverken.

 

Det så kallade Hellbergska magasinet var inte färdigbyggt, noterar han, “men dess stora källare och de nedersta bottnarna voro färdiga och där hölls ut­ställningen, hvarjämte i Ridhu­sets manege utställning från oli­ka trädgårdsodlare var anordnad.” I magasinets ga­tuplan “fanns till höger olika montrar med punsch från sta­dens punschfirmor. Tidigt på morgonen och dagen igenom bjöds besökande att fritt afsmaka de olika punschsorterna. I en annan monter hade Arboga margarinfabrik utställning af margarin, där bjöds på ny kokt kaffe m fl, hvarför här alltid fanns fullt med folk, om än ej så många direkt lärande af utställ­da varor.”

 

 

Josef gick omkring på utställ­ningen några dagar och tittade. Sedan tröttnade han och fick i stället följa med lotskuttern på en seglats.

 

I Norrlandsposten den 24 september betecknas lant­bruksmötet i Gävle som en stor triumf för länet. Tillresande besökare kom i överfulla extra­tåg “och på den öfverfyllda tea­tern såg man mest främlingar”. Ett par hundra personer deltog i middagen på stadshuset. Man telegraferade därifrån till Oskar II och fick en välgångsönskan i ett svarstelegram.

 

Natten till lördagen, då det sä­kert gick livligt till i Gävle, ödela­des utvärdshuset Strömdalen av en häftig brand. Byggnaden var uppförd av resvirke. Kvar fanns inte mycket mer än källaren (med vinlager, tvättkläder och fotogen), kakelugnar och skor­stenar. Detta trots att brandkå­rens nya ångspruta testades med gott resultat.

 

 

 

Strömdalens värdshus.  Musikpaviljongen intill klara­de sig. Och Strömdalen byggdes så småningom upp igen.

 

BARBRO SOLLBE

 ————————————–

oktober 4 – 2012

Sammanställt och kompletterat med bilder av lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Comments

kjell
Reply

tack visa mer,från brynäs

gplus-profile-picture
admin
Reply

Kjell, jag tycker du skall höra med Stadsarkivet i förvaltningshuset eller Fogden på Brynäs om du vill ha mer info om Brynäs. De har fina register.

Leave a comment

name*

email* (not published)

website