Adolf Grapes Goda Minne – av Göran Severin

Publicerat i Gefle Dagblad Söndagen 20 januari 2013

 

   Byggnaden längst fram t.h. är Adolf Grapes sjukhem vid Västra Vägen med trädgård mot Gavleån, öster om den nuvarande skulpturgruppen Musicerande änglar och Kvarnbrons fäste, revs i början av 1970-talet inför brobygget.

 

Samtliga externa länkar öppnas i nytt fönster. När dessa stängs återgår ni till denna skrivelse.

 

I första avsnittet av Gefle Dagblads artikelserie “150 år med landsting­et” berörs i förbigående det sjukhus som föregick det nya länssjukhuset vid Karlsborg. Det låg där Kvarn­bron numera har sitt norra brofäs­te i närheten av Skatteförvaltning­en och hade uppförts 1844-45 efter ritningar av murmästare C. A. Setterberg. I detta sammanhang kan det vara på sin plats att erinra om byggnadens fortsatta historia och om hur denna i förlängningen på­verkar många nutida Gävlebors dagliga liv.

 

 

När det nya länssjukhuset 1887 ha­de tagits i anspråk uppstod na­turligtvis diskussion om vad som skulle ske med de utrymda loka­lerna. Det fanns flera intressen­ter; bland annat behövdes de som undervisningslokaler till stadens växande elevkullar. Det förslag som dock gick segrande ur striden hade framförts av stadsläkaren Adolf Grape och gick ut på att man skulle inrätta ett sjukhem för de långvarigt  eller obotligt sjuka. Deras situation var ofta mycket svår, eftersom sjukhusen i huvudsak äg­nade sig åt akutsjukvård. Med 21 röster mot 19 klubbades förslaget igenom i stadsfullmäktige, men in­vändningarna var många, eftersom man befarade att det skulle åsamka staden onödigt stora kostnader.

 

Med stor energi började förslagets tillskyndare genast att på frivillig väg skapa en ekonomisk grundval för projektet. Förutom insamling­ar av olika slag ordnade man basarer, där skänkta föremål såldes, och man arrangerade föredrag och konserter, bland annat genom Concordia och Sällskapet NT, där Adolf Grape själv varit stormästare några år tidigare. Ett spektakulärt inslag var konstnären Carl Johan Dyfvermans snöskulptur “De nödlidande” 1890, där intäkterna från visningar uppgick till närmare 2 000 kronor innan skulpturen i mars samma år smälte ner.

 

   …var konst­nären Carl Johan Dyfvermans snöskulptur “De nödlidande” 1890, där intäkterna från visningar uppgick till närmare 2 000 kronor innan skulp­turen i mars samma år smälte ner.

 

Generositeten från Gävles ledande redar- och grosshandlarfamiljer var stor, och donationerna redovisades i allmänhet som frisängar med do­nators namn, till exempel “Robert Rettigs donerade frisäng om 5000 kronor”. Även kungahuset bidrog genom att skänka föremål till försäljning vid en basar. På hösten 1890 hade förberedelser­na kommit så långt att sjukhem­met kunde tas i bruk.

 

 

 

 

  Interiör från Sjukhemmet.   Klicka för större bild 

 

Stiftelsens direktion med lands­hövding Björkman i spetsen tänkte sig att invigningen skulle ske i sam­band med att Oscar II och kronprins Gustaf besökte Gävle i augusti, men det ville inte stadens ledning, efter­som sjukhemmet var en privat an­gelägenhet.

 

 

De kungliga visade dock ett så stort intresse för verksamheten att de hedrade sjukhemmet med ett besök, och därmed ansågs det vara officiellt invigt. I oktober samma år flyttade de första patienterna in.

 

Doktor Grape fick inte följa sin ska­pelse särskilt lång tid. År 1900 avled han, bara 56 år gammal. I samband med att Augusta Kronberg, änka efter grosshandlare Bengt Gustaf Kronberg, i maj 1902 överlämna­de en donation på 25000 kronor uttryckte hon en önskan att dok­tor Grapes namn skulle ingå i sjuk­hemmets officiella beteckning, och så blev det 1903, då man antog nam­net “Adolf Grapes sjukhem“.

 

  Bengt Gustaf och Augusta Kronberg

 

Ytterligare ett namnskifte ägde rum 1926, då hemmet i stället började kallas “Adolf Grapes Minne“. Anled­ningen var att huvuddelen av de bo­ende inte längre var kroniskt sjuka  utan i stället äldre, ensamma kvin­nor, särskilt så kallade pauvres honteux. Många av dem var säkerligen hemmadöttrar, som tagit hand om sina föräldrar eller andra äldre släk­tingar och därför aldrig kunnat gif­ta sig eller skaffa egen försörjning.

 

Ett gott stycke in på 1940-talet fanns fortfarande ett 30-tal pensionärer på Adolf Grapes Minne, som mot låg kostnad kunde åtnjuta bostad, kost och läkarvård, men samhälls­utvecklingen gjorde att behovet av en dylik institution blev allt min­dre. Samtidigt försämrades ekono­min genom att underhållskostna­derna ökade, och när en ny stads­plan skulle antas låg byggnaderna mycket olämpligt placerade.

 

Det betydde slutet för Adolf Gra­pes Minne i dess gamla skepnad. De boende överfördes till Sätrahemmet, de flesta inventarier auktio­nerades ut och husen revs omkring 1973.

 

Själva stiftelsen existerade dock fort­farande och hade efter avveckling­en av den gamla verksamheten en god likviditet. Stadgarna ändrades, och med ny inriktning skulle stiftelsen nu an­vända sin disponibla avkastning för bidrag, dels till enskilda perso­ner med svag hälsa och dålig eko­nomi för rekreation och konvale­scentvård och dels till humanitära organisationer som arbetade med liknande syften.

 

Stiftelsens aktieportfölj värderades 1973 till 1,7 miljoner kronor, men har genom skicklig förvaltning och en positiv utveckling på aktie­marknaden numera nått ett värde på drygt 220 miljoner. Avkastning­en av dessa värdepapper ger årli­gen flera miljoner till välgörenhet inom Gävle kommun.

 

År 2012 kunde stiftelsen till 218 be­hövande Gävlebor utbetala sam­manlagt 1655000 kronor, medan 43 humanitära organisationer fick dela på drygt 3 729000. Största bidragstagare var RIA med 700.000 kronor.

 

Föga anade väl Adolf Grape vad hans initiativ för 125 år sedan skul­le leda fram till, men om han hade vetat detta, tror jag att han skulle ha glatt sig storligen.

  

  Klicka för förstorad bild.

Vid Grapes grav­vård. Här finns namnen på 45 kvinnor som bott på Adolf Grapes Minne.

 

 

Göran Severin, sekreterare i Stiftelsen Adolf Grapes Minne

———-

Mail inkommet från Susanne  Holst 10/5 2015

Jag satt igår och sökte. Min sambo heter Grape och det visade sig att han har böcker om Grapesläkten. Vi satt i några timmar och sökte och till slut fann vi att Adolf Grapes pappa hette Erik Daniel Eriksson Grape var grosshandlare och riksdagsman i Gävle och kom från Enontekiö i Finland. Adolfs son Anders Grape disputerade i Uppsala med avhandlingen “Studier över de i fornsvenskan inlånade personnamnen (företrädesvis intill 1350)” år 1911 och blev sedan överbibliotekarie vid Uppsala Universitetsbibliotek.

Bästa,

Susanne

——————————–

 

20  januari , 2013

 

Sammanställt och kompletterat med länkar och bilder av lisse-lotte@danielson.be

 

 

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..