1881, några händelser i Gävle bl a måndagen 13 resp 18 juni

 

Arbetarbladets skrift –

Lördagen 13 juni 1881.

Vad hände i Gefle 18 juni 1881?

Utvalda delar presenteras.

Detta materiel kommer från Åke Nyhléns privataTidningsurklipp.

Nu är gatorna raka och breda… Gefle har uppstått förnyat och förskönat ur askan. De flest tomter är redan bebyggda med vackra och ståtliga hus. Får man tro Gävleborgs kalender från 1882 så hade staden återhämtat sig bra från den förödande branden 1869. Två av dessa gator, Nygatan och Norra Staketgatan är försedda med fyra gångbanor och planteringar. Två esplanader med rika planteringar är anlagda och kommer i mån av den nya regleringens genomförande att fortsättas.

Drottninggatan från Stortorget – eller Salutorget som det hette på den tiden. I hörnet låg Carolina Risbergs Kramhandel och i huset närmast kameran hade A Ferd Sjöberg och Aug. Pettersson sina försäljningsmagasin.

– Bland byggnader, som rest sig under de senaste åren och som är av mera anmärkningsvärd beskaffenhet, må nämnas fem kyrkor och kapell, vilka uppförts av de olika trossamfunden. Vidare finns den vackra teatern, rådhuset, högre allmänna läroverkets storslagna byggnad, folkskolans två rymliga och prydliga hus, fröken Själanders elementarskola för flickor, stadshotellet, den nyligen fullbordade fattigvårdsbyggnaden, Lulli Rettigs barnhem m fl. Kalendern konstaterade också att staden hade både gas- och vattenledningar.

Det var inte bara stadsbranden som förändrade Gävles karaktär Sedan mitten av 1800-talet hade Gävle förvandlats till en modern industristad. Under 1870-talet hade många stora företag startat, t ex Bobergs fajans, Brynäs varv, Sjöbergs ullspinneri och Skoglund & Olssons gjuteri.

1881 fanns häromkring fyrtio större industrier. En av de mest dominerande var bomullsspinneriet – Gefle manufakturaktiebolag – i Strömsbro. Och inom skeppsbyggeriet var “i första rummet av Sveriges städer”, enligt länskalendern 1882.

Men det fanns också gott om småföretagare i staden. Pilsner och svagdricka tillverkades på nio ställen i Gävle. 1881 startade apotekare C W Berlin en mineralvattenfabrik. En annan av stadens apotekare, F Renard, öppnade samma år kemisk tvättinrättning. Renard drev då redan en fotoalje med “ögonblicksbilder” som specialitet.

1881 hade Gävle drygt 18.000 invånare. Men på den tiden var det bara Strömsbro av ytterområdena som hörde till staden.

——————————-

Vad hände speciellt måndagen 13 juni 1881. Några exempel.

– Måndagen den 13 juni 1881 haltade Margareta Christina Sundberg ut genom porten från Fattighuset på Södra Kungsgatan. I förklädesfickan skramlade fem enkronor. Nu skulle hon handla mat åt sina två små barn…


Margareta
Christina led svårt av åderbråck och hade fula sår på ena benet. Hennes man arbetade som slaktardräng, men av hans senaste lön fanns ingenting kvar. Det var sannerligen inte lätt att få pengar från det allmänna. Men med ett intyg från doktorn hade det gått bra den här gången.

Läkaren hade skrivit att fru Sundberg “för närvarande är mindre arbetsför”. Och när hon visat intyget för uppsyningsman Sundin på Fattighuset fyllde denne i en gul blankett där han föreslog att hon som engångsbelopp skulle få fem kronor i sjukhjälp. Han noterade också att uppförandet var gott!

Sedan även distriktschefen Westling undertecknat handlingen var det bara att hämta pengarna.

Gefle Fattigvårdsinrättning.

SJUK I BARNSÄNG

Samma dag fick även en annan kvinna understöd från fattigvården i Gävle. Men hon fick mindre pengar trots att hennes situation troligen var ännu värre.

Hon hette Carin Alm och låg sjuk i barnsäng. 13 juni kunde hon kvittera ut tre kronor i sjukhjälp. Även i hennes fall rörde det sig om ett engångsbelopp.

Carin Alm var ogift och hade fem barn — varav det äldsta var åtta år. Enligt Sundin var hennes uppförande “för övrigt utan anmärkning”.

FATTIGHUSET

Det hände mer saker på Fattighuset den trettonde. Arbetaren Carl Erik Berggren blev intagen då han inte längre kunde försörja sig. Strax innan hade han legat 21 dagar på sjukhuset. Och räkningen därifrån fick betalas av fattigvården. Beloppet var 10 kronor och 50 öre.

Enligt Fattighusets matrikel var Berggren gift och hans familj bodde i Sörby. Och han kom inte att tillhöra de hjon som fick stanna till döddagar. I augusti 1882 lämnade han Fattighuset…

Samtidigt som Carl Erik Berggren bodde på Fattighuset var han inskriven i Gefle arbetshus. Den inrättningen låg i hörnet av Södra Kungsgatan och Kaserngatan. Byggnaden hade tidigare varit fattighus och har för övrigt gett namn åt Kaserngatan (Kasernen).

Arbetshuset på Arbetshusgatan

Klicka på ovanstående foto.

På arbetsinrättningen fick stadens fattiga arbeta med olika sysslor. Enligt en dåtida annons åtog sig arbetshuset bl.a. snickeriarbete och smide, mangling av kläder samt rensning av kaffe och bönor. Och till salu fanns linnegarn, likkistor, krossad sten och “croquetspel”.

82 INTAGNA

Själva Fattighuset låg vid Södra Kungsgatan 33 — där ABF och Gävle folkhögskola nu har sina lokaler. Det var inrymt i ett ganska pampigt stenhus som byggts året innan.

Enligt fattigvårdsstyrelsens årsberättelse var 182 personer intagna på stadens fattig- och arbetsinrättningar vid den här tiden. Av dessa var 104 män och 78 kvinnor. Omkring 250 Gävlebor fick månatligt understöd och 200 personer fick tillfällig hjälp under året.

Fattigvårdsstyrelsen hade 13 ledamöter. Ordförande var regementspastor R A Nordblom. I organisationen ingick också nio distriktschefer samt fyra “tillsyningsmän över bettlare”.

——————————–

Målargesällen Adolf dog i lungsot

Klockan halv sju på morgonen dog målargesällen Adolf Fredrik Andersson på lasarettet vid Stadsparken. Han var 44 år och bodde på Arbetshusgatan. Den nionde juni hade han lagts in på sjukhuset — den trettonde var han död. Lungsoten hade krävt ännu ett offer. Lungsot var den vanligaste dödsorsaken vid den här tiden. Av de 386 Gävlebor som avled 1881 hade 56 lungsot.

Men nästan alla sjukdomar innebär livsfara. Scharlakansfeber skördade 36 offer i Gävle det året. Lunginflammation 42 och mässlingen 23!

Enligt “Rulla över patienter vid Gefle lazarett och kurhus” fanns 24 patienter inlagda 13 juni 1881. Vilka sjukdomar de behandlades för finns inte noterat. Men om en av dem, glasmästargesällen Henrik Joseph Hammertz, berättar tidningarna att han tio dagar innan fallit ner från en brandstege i Wolfska gården och då “avbröt vänstra armen på två ställen, varjemte han fick svåra kontusioner å huvudet”. Hans sjukhusräkning betalades så småningom av arbetsgivaren, spegelfabrikör Sporrong.

En annan av lasarettets patienter den här dagen var den brittiske sjömannen Alfred Jarvis. Han kom från briggen Prophet och hans vård betalades genom skeppsklarerarfirman C R Petre & Co.

Sjukvården vid lasarettet var indelad i olika prisklasser. Dyraste omsorgen kostade 1:50 per dygn. När fattigvården stod för kostnaderna placerades patienten i vårdklass 4. Där kostade det 50 öre per dygn. En stor del av patienterna fick av någon anledning ligga på sjukhuset gratis. Av de 23 inlagda den här dagen betalade olika arbetsgivare vården för fem. Fattighuset svarade för sju patienter medan tio fick gratis vård. Bara en av de 23 — stationskarlen Johan Rosenberg från Storvik — betalade sin sjukhusvård själv.

Själva lasarettsbyggnaden låg i gamla Tegelhagen vid Stadsträdgården. Huset kallades senare Grapes Minne och stod kvar ända till 1973. Det hade byggts 1844 och var gammalt och otillräckligt redan på 1870-talet. Diskussionerna pågick nu för fullt om ett nytt lasarett och 1887 stod Gävles nuvarande sjukhus klart.

Stadsbilden har förändrats en hel del på hundra år. Men Frimurarlogen – tredje huset på vänster sida – finns fortfarande kvar. Bilden är tagen från Kungsbron 1876.

Gamla protokoll berättar att lasarettsläkaren Sundberg 1856 föreslagit att man skulle byta granris på golvet tre gånger i veckan i stället för bara en gång “såsom befordrande sundhet och renlighet i sjukrummen”. Det är inte omöjligt att man granrisbeströdde rummen ännu 1881. I synnerhet som Sundberg fortfarande var chef för inrättningen.

Men man vårdade inte bara sjuka vid det gamla “lazarettet”. Sedan 1865 fanns där också badmöjligheter för allmänheten. Den 13 juni 1881 redovisades sex badgäster i liggaren. Karbad kostade en krona, ångbad 75 öre och dusch 40 öre.

Enligt Gefleborgs läns kalender uppgick den medicinska personalen i hela Gävle 1882 till fem läkare, en tandläkare, tio barnmorskor, två sjuksköterskor och två fältskärmästare.

——————-

Priset på blodiglar…

Dödligheten i Gefle. Under veckan 12—18 juni inträffade sex dödsfall, derav två bland manskön och fyra bland kvinnkön. Dödsorsaker: sharlakansfeber 1 fall, lungsot 2 fall, diarré 1 fall, kronisk njurinflammation 1 fall, lutförgiftning 1 fall.

Norrlandsposten 27 juni

—-

Priset på blodiglar blir på apoteket i Tierp och på Löfsta medikantmentförråd 50 öre under nästa halvår.

Gefle-Posten 28 juni

—-

En olyckshändelse3 av ovanligare art tilldrog sig å Wadstena hamnschweizeri i måndags förmiddag. Då den därvarande skänkmamsellen skulle omflytta några sodavattenflaskor, sprack den ena af flaskorna, varvid nämnda fruntimmers ena öga så svårt skadades av en uppkastad glasskärva, att fara är för handen, det ögat måste borttagas.

Norrlandsposten 13 juni

—-

En dragon av Enköpingsskvadronen, på väg mellan Bålsta jernvägsstation och Tibble gästgifvaregård, föll i tisdags morse av hästen och trampades så illa på bröstet, att man anser honom för dödens.

Norrlandsposten 13 juni

Sex månaders straffarbete — för att han korsade spåret

För beträdande av gräsmattan vid Lillån den 4 dennes var i går järnvägsarbetaren Karl Johan Blomqvist stämd att ansvara och fälldes sedan han blivit över åtalet hörd och efter något ordnande medgivit att omstämda platsen varit gräsbeväxt, att böta fem kronor.

Gefle-Posten 16 juni

För cigarrökning inom härvarande teaterhus, i trappuppgångar och korridorer, den 6 dennes vid klockan 11-tiden eftermiddagen, fälldes i går en person, som därför blivit åtalad, att böta fem kronor.

Gefle-Posten 16 juni

Far ej över järnvägen då lokomotiv höres! Att glömma eller trotsa denna varning medför ofta ganska svårt straff, även om man undgår att överköras. Ett färskt bevis därpå kunna vi anföra, i det nämligen slaktaren J O Holm i Järvsta i förgår av Getriklands östra tingslags häradsrätt dömdes till sex månaders straffarbete, för det han mot banbetjäningens förbud, färdades över jernvägen vid Björsjö vaktstuga. Holm hann vid tillfället i fråga med knapp nöd över banan, förr än tåget susade förbi.

Gefle-Posten 9 juni

————————————

Polisen slog till mot nattlig ölservering

Trots att Gävlebukten var fylld med drivis var det gott om skutor i hamnen 13 juni 1881. “Kajerna i ån är helt och hållet garnerade med fartyg” konstaterade Norrlandsposten.

■■ Grövre brott är sällsynta hos den bofasta befolkningen och förövas nästan uteslutande av kringstrykande personer och lösa arbetare.

■■ Det konstaterades i Gefleborgs läns kalender 1882.

Men den lindrigare brottsligheten klarade Gävleborna bra själva. Staden hade 34 poliser, varav två var detektiver och 25 konstaplar. Och den styrkan hade tydligen fullt upp med att jaga fyllerister och andra som bröt mot lag och ordning.

Den 13 juni 1881 begicks åtminstone två brott som ledde till rannsakning och dom:

Arbetaren Knut Fredrik Bedoire drack sig berusad på utskänkningsstället Numro 1 vid Västra Islandsgatan. Han började bråka och när han vägrade betala hämtades han av konstaplarna nr 10 Pettersson och nr 11 Westlin. (Både krogar och poliskonstaplar var numrerade på den här tiden).

Bedoire fördes till polisens vaktkontor i Rådhuset där han i fylla och vredesmod slog sönder en fönsterruta. Förra gången han greps — ett och ett halvt år tidigare hade han i vilt raseri brutit sönder “klosetterna uti de båda förvaringsrummen inne på polisvaktkontoret”.

Nu blev det rättegång och Rådstuverätten dömde honom till fem kronor i böter för fylleri och femton kronor för skadegörelse. Dessutom fick han ersätta den sönderslagna rutan med 80 öre.

■ Ölförsäljning på olaga tid var anklagelsen mot Anna Helena Ljungqvist. Enligt åklagaren, stadsfiskal Tyko Röhman, hade hon släppt in gäster i sin ölstuga vid Fältskärsgatan klockan halv ett på natten trots att all servering var förbjuden efter klockan nio om kvällarna.

Sju poliskonstaplar hade bevittnat hur tolv män druckit öl i lokalen mitt i natten. Och de kunde också intyga att sång och skrål hörts ända ner till Stora Holmen. Men Anna Helena Ljungqvist gav sig inte så lätt. Hon nekade blankt till anklagelsen när saken drogs inför rätta någon vecka senare.

— Den omnämnda dagen om aftonen inkom trenne sjökaptener jämte deras besättningar, förklarade hon vid tinget. Och i följd av den då rådande stränga stormen blev de hindrade att komma ombord på sina fartyg. Kaptenerna anhöll därför om logi för sig och besättningarna vilket av mig beviljades.

Men jag serverade dem inte så mycket som en halva öl eller porter, bedyrade hon. Och det gjorde inte mina anställda heller.

För övrigt ansåg hon att domstolen borde ha annat att göra än att trakassera anständiga människor utan orsak. Och polisen tyckte hon aldrig fanns på plats när den verkligen behövdes. Resultatet blev att madam Ljungqvist fick böta 30 kronor. Och innan domen hade fallit hade hon åter gjort sig skyldig till olaga ölförsäljning. Nu hade hon — enligt samstämmiga vittnen—serverat öl på en söndag. Hon fälldes mot sitt nekande även den gången.

———————-

Den stora riksnyheten för exakt ett hundra år sedan var en stor strejk i Stockholm. Ett par tusen man lade ned arbetet sedan deras arbetsgivare vägrat höja lönerna. Det var den första stora strejken i Stockholm någonsin och Norrlandspostens korrespondent beskriver händelserna i sitt “Brev från huvudstaden” den 13 Juni:

“1 onsdags intågade en större skara grundläggare på gården till sin arbetsgivare, L G Gustafssons bostad och begärde fem öres förhöjning i sin timpenning. De fanns bland dem, vilka i avlöning hade endast 16 och 18 öre i timmen. När denna deras begäran ej villfors, tågade de ut i staden och uppmanade alla övriga grundläggare och bergssprängare att sluta sig till dem. Sålunda tågade under torsdagen och fredagen större och mindre skaror av strejkande tyst och stilla genom staden och uppsamlade i deras arbeten grundläggare, bergssprängare, jordschaktare, stensättare och till sist murare, så att slutligen antalet av de hittills strejkande kan anses uppgå till 2 000.

Hittills har de strejkande iakttagit den bästa ordning; ingen enda drucken har märkts bland dem. Själva har arbetarna på flera ställen åstadkommit krogarnas stängning och förmått på sådana ställen innevarande kamrater att avlägsna sig därifrån. Polisen har ej någonstans behövt ingripa. Trots en skarp uppmaning från överståthållaren att omedelbart göra slut på strejken vägrade arbetarna att gå tillbaka till jobben. Den 13 juni samlades 5 000 personer till ett möte vid Lilljans och den 20 juni avslutades striden sedan arbetsgivarna gått med på kraven.

I december samma år höll August Palm sitt första anförande i Stockholm”.

——————————————————————————

I Gefle stads goss-skola har under läsåret 1880—1881 varit inskrivna 517 lärjungar, av vilka nu 69 utgått med avgångsbetyg. Fyra har under året olovligen slutat. Av hela antalet hade 391 ej varit borta någon dag utan lov.

  • Norrlandsposten 13 juni

  • —-

    Vid Gefle stads slöjdskola för flickor, i vilken under höstterminen varit inskrivna 270 och under vårterminen 250 elever, har arbetsåret 1880—1881 förfärdigat följande:

  • Sömnad: 128 större och mindre linnen, 80 skjortor, 71 par kalsonger, 15 nattröjor, 26 lakan, 33 örn- gått, 58 näsdukar, 54 förklädén, 17 halsdukar, 5 klädningar, 1 kjol, 106 handdukar, 18 rullgardiner och 60 dammhanddukar.

  • Spånad: 110 härvor lingarn och 195 härvor blångarn.

    Vävnader: 380 fot fyrskaftad väv, 166 fot slät blågarnsväv, 218 fot tånggarnslärft, 104 fot gås- ögonväv, 110 fot randig handduksväv, 22 fot korndräll, 84 fot förklädesväv och 72 fot näsduksväv.

  • Norrlandsposten 13 juni

  • —-

  • En stor dag för Viktor…

    “Måndagen den 13 juni kl 9—12 hålls examen och terminsavslutning i Strömsbro skola. Föräldrar, målsmän och folkskolans vänner inbjudas att övervara dessa slutprov med ungdomen”.

    Så hade skolstyrelsen annonserat i tidningarna veckan innan. Trettonårige Viktor Eriksson tillhörde kanske inte “Folkskolans vänner”. Hans betyg finns inte noterade i skolliggaren i kommunens arkiv. Men lärarens anteckningar avslöjar att Viktors skolgång varit “mycket ojämn”.

    Men nu var det äntligen slut på åren i skolan. Tillsammans med 42 kamrater — 22 pojkar och 20 flickor — gick han i avgångsklassen i Strömsbro skola. Redan veckan före hade alla skolor inne i stan haft examen. Nu är den stora dagen inne även för Viktor och hans kamrater.

    Nu kunde han både läsa och skriva, läsa innantill och rabbla katekesen. Viktor Eriksson var redo för arbetslivet…

    —————–

    Arbetets söner

    Det är svårt att få tag på gamla bilder som visar människor i arbete. När personalen på ett företag skulle fotograferas avstannade arbetet för en stund. Man samlades utomhus, ställde upp sig mot en vägg och stirrade med allvarlig min på fotografen under hela den långa exponeringstiden.

    Bilden ovan är en typisk arbetarbild från 1880-talet. Den visar “verkstadspersonalen 1883”. Det står ditskrivet med bläck. Men det framgår inte vilket företag det gäller.

    En järnspis mellan två av arbetarna tyder på att det kan vara Skoglund & Olssons gjuteri. Menvarför håller en del då i hyvlar och sågar?

    Skoglund & Olsson grundades 1874 och vid den här tiden låg gjuteriet på södra delen av Näringen. Företaget var ett av många som startade under senare hälften av 1800-talet.

    Med industrialismen ökade snabbt behovet av arbetskraft till städerna. 1830 hade Gävle 7. 772 invånare varav 90 arbetade inom industrin, femtio år senare fanns 1 500 industriarbetare i staden. Då hade folkmängden ökat till 18 758. Men arbetarna var fortfarande oorganiserade. Gefle Arbetarklubb bildades först 1885 efter ett föredrag av August Palm.

    —————————

    STORA KROG-KRIGET MELLAN STRÖMSBRO OCH STIGSLUND

    □ STADSFISKALEN och Controlleuren vid sjötullen i Gävle, Jöran Elis, född 1645 och död 1705, var en inflytelserik och välbeställd man i 1600-talets Gävle. Han tillhörde en av de mest betydande Gävlesläkterna under 1600- och 1700-talen. Släkten kom ursprungligen från Skottland och det egentliga släktnamnet var Hawel. Detta namn begagnades då och då av Jöran Elis. Jörans fader var borgmästare i staden och hans mor, Margareta Jöransson-Folcker, tillhörde en annan av dåtidens mäktiga Gävlesläkter. Hans bror, Lorentz Elis, blev med tiden borgmästare i Gävle även han, men tycks ha kommit på obestånd och förskingrat medel ur stämpelkassan. Han dog utfattig.

    49. Jeremias Elis – Margareta Jöransdotter Folcker, Jöran Elis – Brita Gavelia. SLÄKTSCHEMA (Sehlbergs ..)

    Jöran Elis däremot skötte både sina pengar och sitt giftermål på rätt sätt. Sin position som stadsfiscal och Controlleur vid vågen, tycks han ha utnyttjat till en viss affärsverksamhet med bl a Torsåkers bergslagsmän och på den vägen ökat sin förmögenhet. Elis var även välbeställd fastighetsägare med gård i centrala Gävle. Genom sitt äktenskap med Brita Gavelia ärvde makarna hemmanet nr:3 i Hofors. Trots sin litenhet i fråga om jord var hemmanet en verklig guldgruva, eller rättare sagt en järngruva. Under hemmanet låg nämligen 3/4 i en av Gästriklands rikaste järngruvor, de s k Göskengruvorna. Till hemmanet hörde också rikliga skogstillgångar, del i hyttor, hammare och vattenrättigheter. Ar 1676 såldes gården med tillhörigheter till finansmannen Robert Petré för 1 900 daler kopparmynt, en icke föraktlig summa på den här tiden.

    JÖRAN ELIS BYGGER STRÖMSLUNDS KROG

    Någon gång på 1680-talet började Kungliga Helsinge regemente använda platsen kring nuvarande Testebovallen till lägerplats för sin årliga sammandragning av regementet. Denna anhopning av törstiga strupar blev vederbörligen uppmärksammad av affärssinnade personer i staden Gävle. Redan tidigt började man sälja öl från kärra, provisoriska krogar av säsongkaraktär tycks också ha förekommit i trakterna kring Testebo broo (urgamla namnet på nuv Oscarsbron i Strömsbro).

    Jöran Elis, var en av de personer, som redan från början tycks ha uppmärksammat detta lysande tillfälle att berika sin portmonnä. Ensam om den upptäckten var han förvisso inte.

    Förutom flera andra personer fann sig Gävle stads accisrätt föranlåten att klämma åt bl a Jöran Elis för utebliven skatt angående bryggning och försäljning av öl (ihärdiga skattmasar är inte uppfunna detta sekel). Elis tycks då ha bedrivit krogverksamheten någonstans på Testebo Ägor, dvs platsen för nuvarande Strömsbro.

    Elis hyste dock vidare planer. Strax söder om Testebo broos västra landfäste (Oscarsbron) ägde Elis en egendom kallas Strömslund. Denna hade från mitten av 1690-talet byggts ut för att användas till krog och mindre värdshus, läget för en krog var minst sagt lysande. Stora landsvägen norrut gick rätt igenom Elis egendom Strömslund. Helsinge regementes årliga sammandragningar på andra sidan ån vid Testebovallen gjorde inte läget sämre. Snart är affärerna i full gång. Jörans hustru, Brita Gavelia, sköter ruljansen ute vid Strömslund, krogen synes gå mot en lysande framtid.

    □ EN HÅRDFÖR KONKURRENT

    En av Gävles mest dynamiska personligheter genom tiderna, innehavaren av stadens gästgiveri, Helena Ström, hade genom ett påpassligt markköp år 1698 börjat bygga den sedermera så berömda krogen “Strömsbro“, belägen på vreten strax norr om Testebo broos östra landfäste. Jöran Elis använde allt sitt inflytande för att stoppa Helena Ströms krogbygge. Hans broder, Lorentz Elis, var fortfarande borgmästare i staden och med landshövdingen tycks han ha haft goda förbindelser. Genom utslag i Gävle rådhusrätt inför borgmästare och råd samt stadens samlade borgerskap och med landshövdingen närvarande och godkännande, fäller rätten utslag i tvisten till Jöran Elis förmån. Han ges rätten att driva krogen Strömslund, medan Helena Ströms krog “Strömsbro” förklaras olaglig.

    Gästgiverskan Helena Ström var dock av betydligt hårdare virke än herr Controlleuren tänkt sig. I en inlaga till K Maj:t överklagar hon Gävle rådhusrätts utslag, som helt klart hade svaga punkter. Gästgiveriet stod under statlig jurisdiction och det tillkom icke en rådhusrätt att dirigera denna verksamhet. Gästgiverskan pekar med rätta på den “illojala” konkurrens, som Strömslunds krog utgjorde, då den drog gäster ut från staden till förfång för dess näring. Dessutom påpekar hon att som gästgivare och borgare i staden betalade (hon och maken) full skatt för allt hon bryggde och sålde, emedan Elis förutom att han var befriad från vissa borgerliga utskylder dessutom icke gjorde rätt för sig för den öl han bryggde ute på landet. Landshövdingen som tidigare stöttat Elis drar nu öronen åt sig då han ser att det inte är någon vanlig “fyllkärring” han har att göra med utan en lysande personlighet och begåvning. Han ser sig nu föranlåten att till fullo stödja Helena Ströms inlämnade memorial. K Maj:ts utslag den 24 juli 1699 kan bara bli ett. Gästgiveriets innehavare Helena Ström skall få öppna sin krog (den gick redan för fullt) och Jöran Elis avsägas från sin krogverksamhet och stänga Strömslund. Det var nog inte denna utgång av tvisten Elis tänkt sig, då han klagade på madam Ströms krogbygge.

    KJELL HERTZMAN

    —————————–

     

    Dagen då två flyttade, en dog och två föddes

    För precis 100 år sedan lämnade 33-åriga Maria Christina Jansdotter sin tjänst som piga i Gävle och flyttade till Nordamerika. Samma dag reste arbetaren Anders Gustaf Olsson från staden för att pröva lyckan i Ockelbo.

    Uppgifterna är hämtade ur utflyttningslängden för Gävle församling. Den förvaras numera i landsarkivet i Härnösand.

    Av kyrkböckerna framgår också att två barn föddes i Gävle just den 13 juni 1881. För båda har noterats “Civilstånd: ägta”

    • dvs deras föräldrar var gifta.

    Det var tydligen en mycket angelägen upplysning i födelseböckerna vid den här tiden.

    De två nyfödda var:

    Carl Eberhard, son till snickeriarbetaren August Eberhard Johansson och hans hustru Johanna Carolina Hansson.

    Anna Sofia, dotter till arbetaren Gustaf Jansson och hans hustru Anna Sofia Hellberg.

    Ett dödsfall noterades den här dagen. Det var målargesällen Adolf Fredrik Andersson — som vi berättade om i en annan artikel. Han blev 44 år, två månader och nitton dagar.

    För att kunna göra det här reportaget om Gävle för hundra år sedan har Arbetarbladet fått värdefull hjälp av historiker och arkivpersonal. Vi vill främst tacka Väinö Helgesson på kommunens centralarkiv och Göran Hedlund på länsmuseet som plockat fram många intressanta handlingar och bilder.

    ———————————-

    …. och brännvinet hostade 57 öre l

    Vad sägs om en snygg överrock för bara 12 kronor? Eller brännvin för 57 öre litern? Eller kalvkött för 41 öre kilot?

    ■■ Priserna gäller juni 1881 och är plockade ur annonser i Gävletidningarna. Det fanns gott om butiker där man kunde köpa allt från “viner, spirituösa och prisbelönta mejeripreparater” till stenkol och tröskverk.

    I tidningarna hittar vi också torgpriserna från veckan 13—18 juni. Listan omfattar 43 varor och det som mest förbryllar en nutida konsument är de olika måttenheterna. De flesta priserna räknades per skålpund, men mjölk säljs per kanna, potatis per tunna, nejonögon per bast och sill per tjog.

    För att göra listan någorlunda begriplig har vi räknat om mängderna till modernare sorter:

    Potatis 5 öre/kilo

    Ärter 14 öre/kilo

    Oxkött 65 öre/kilo

    Kalvkött 41 öre/kilo

    Fårkött 82 öre/kilo

    Fläsk, färskt 91 öre/kilo

    Fläsk, rökt 1:06 öre/kilo

    Köttkorv 65 öre/kilo

    Smör 1:71 öre/kilo

    Mjölk, oskummad 13 öre/l

    Mjölk, skummad 6 öre/liter

    Sötmjölksost 47 öre/kilo

    Ägg 70-80 öre/tjog

    Höns 50 öre/st

    Lax, salt 1:18/kg

    Abborre 35 – 58 öre/kilo

    Gädda 28-47 öre/kilo

    Braxen 58 öre/kilo

    Sik 47-58 öre/kilo

    Mört 19 -28 öre/kilo

    Strömming 50—80 öre/val (= 80 st)

    Sill 30-40 öre/tjog

    Björkved 2:47/kubikmeter

    Barrved 1:60/kubikmeter

    Corned beef. Det amerikanska kokta, saltade benfria oxköttet har nu letat sig väg till Gefle. Det är mört och välsmakande samt säljes för 75 öre skålpundet.

    Norrlandsposten 3 juni

    ——————————

    GROSSHANDLARNA HADE MAKTEN

    I 1880-talets Gävle var det grosshandlarna som hade makten. Både den politiska och den ekonomiska.

    ■■ S

    taden styrdes av borgmästare Johan Wilhelm Petré, som tillsammans med fyra rådmän utgjorde magistraten. Petre satt också i styrelsen för stadens dominerande industri — bomullsspinneriet i Strömsbro.

    Stadsfullmäktige leddes av grosshandlaren och skeppsredaren Robert Rettig. Och bland de fyrtio övriga ledamöterna i fullmäktige fanns ytterligare elva grosshandlare, tre fabrikörer och två skeppsredare.

    Och det var — givetvis — samma personer som hade de högsta inkomsterna. 1881 hade tio Gävlebor mer än 10.000 kronor i årsinkomst. Av dessa var nio grosshandlare!

    Högsta inkomsten hade grosshandlare B G Kronberg på Östra Kyrkogatan. Han tjänade 21.600 kronor per år. På andra plats kom borgmästare Petre med 16. 400 kronor.

    I juni 1881 pågick en rad uppbördsstämmor på stadskassörskontaret i Rådhuset. Kvarter för kvarter gick man igenom namnen på alla skattskyldiga och beräknade deras inkomster för året.

    Listorna publicerades sedan i ortspressen. Och trots att årsinkomsten under 800 kronor inte togs med i tidningarna ger förteckningen en god bild av både yrkeslivet och löneskillnaderna för hundra år sedan.

    Här några exempel på Gävlebornas årsinkomster 1881:

    Brädgårdsförmannen Frithiof Dybeck 1 800

    Bokhållare C Hedman 1 000

    Plåtslagare J Svensson 800

    Löjtnant P G Lindahl 5 000

    Lokomotivförare L Henriksson 1 440

    Skollärarinna A V Andersson 900

    Tobaksarbetare L P Broqvist 800

    Sjökapten F GO Lomberg 1 010

    Cigarrmästare C H Velman 2 200

    Poliskonstapel EE Tillander 1 000

    Handelsidkerska Erika Kydgren 800

    Garverifabrikör P Åberg 3 000

    Gatläggare O A Östberg 800

    Landshövding G F Asker 8 774

    Grosshandlare N J Kjellerstedt 11 500

    Pastorsadjunkt F Nilsson 841

    Vinhandlare C J Nordström 3 500

    Vågskrivare C F N Söderström 1 800

    Fabrikör E Sjöström 10 000

    Lokomotiveldare F V Ohrling 865

    Redaktör J A Almqvist 1 000

    Tandläkare SNO Vallberg – 1 500

    Hyrkusk J F Malmberg 800

    Kyrkoherde A M Rydberg 5 000

    Roddkarl P Öberg 2 130

    Arbetare J Holmström 1 000

    Ingenjör A V Lindahl 3 000

    ————————————————————————-

  • Inlagt 31/10-2011

 

Sammanställt av Lisse-Lotte Danielson – lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website