Smedjegatan 14, 16, 18 och 20 – av Erik Wickberg

 

Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder.

Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar

 

  

 

 

Ett kronobåtsmännens bostadshörn i nuvarande kvarteret Gillet

 

   

 

Kvarteret Gillet på Gamla Söder torde som bebyggelsecentrum vara omkring ett halvt sekel äldre än det strax söder därom liggande kvarte­ret Mästaren. Praktiskt taget alla Gillets nuvarande tomter var sålun­da bebyggda redan före 1700-talets mitt och torde ha bliivit det just un­der 1700-talets första hälft.

 

Kvarterets form har emellertid ändrats betydligt under de senaste två århundradena, och även grän­serna de olika tomterna emellan har fått nya sträckningar. De flesta av dessa justeringar tycks ha blivit gjorda under 1700-talets senare del, medan kvartersbilden av år 1853 är tämligen lika den av idag.

 

   

 

   

 

I kvarteret Gillets nordvästra hörn fanns sannolikt redan på 1720-talet två små stugor, bebodda av kronobåtsmännen Mats Larsson Laggare (d.1726) och Per Lars­son Styf (f. ca 1691, d. 1735). Om den förstnämnde har stadens hand­lingar just ingenting att förtälja, och det ligger därför nära till hands att gissa på, att han icke var lejd för någon båtsmansrote i själva Gävle, utan möjligen på landsbygden strax utanför, även om han hade sin stuga i staden.

 

Per Styf som var född i Hedesun­da stod för kronobåtsmansroten nr 8 i Gävle åren 1711—1735 och låg under det stora nordiska kriget i fält med Karlskrona-flottan. En. av hans söner, Peter (f. 1721) som an­tog namnet Kiälldin, gick för övrigt i faderns fotspår och drunknade 1743 såsom matros på örlogsskeppet “Ulrica Eleonora“.

 

 

Ännu 1758 bodde de två båts­mansänkorna kvar i sina gårdar, som dock ganska snart fick andra in­nehavare: Från Uppland kom en murargesäll vid namn Johan Broman (f. ca 1713) och slog sig ner i Laggarens gård, och i Styfs stuga flyttade skogvaktaren Petter Högman (f. ca 1740) in. Bro­man tycks ha saknat bröstarvingar, men möjligt är att han genom sin hustru i andra giftet var besvågrad med grannen Högman. Bromans ma­ka Elisabeth Högman (d. 1808) var nämligen liksom skogvaktaren bör­dig från Ovansjö, och det är inte uteslutet att de rentav var sys­kon.

 

   

 

På något sätt måtte de väl i alla fall ha varit befryndade, ty vid uppläggandet av 1791 åns tomtbok antecknades skogvaktare Högmans sterbhus som ägare till ena gården, medan den andra överhuvudtaget inte tycks vara nämnd, ehuru än­kan Broman dock bodde kvar där ända till några år inpå 1800-talet. Som “Högmans sterbhus” torde då i första hand räknas hans dotter Bri­ta Margareta (f. 1767) först gift med underskepparen vid örlogsflottan Lars Holmstedt, som dock gick hä­dan efter endast ett par års äkten­skap, och därefter med sillpackaren Lars Vidgren (£. 1760 d. 1819).

 

Efter Vidgrens död sålde arving­arna gården på auktion 1821 till extra packaren Olof Berglund, och 1846 gick den åter under klub­ban och inropades av själva borg­mästaren K. E. Wahrenberg, förmodligen i rent spekulationssyf­te. Medan hans företrädare hade fått punga ut med 400:17 rdr banko för densamma, behövde borgmästaren betala endast 250 rdr, för att redan påföljande år överlåta den för 400 rdr till tornväktaren Johan Persson Wendelius.

 

Sedan den 1859 kommit i garvargesällen Erik Olof Molins hän­der övergick den genom på varandra följande testamentariska förordnan­den till flera olika ägare, för att slut­ligen inköpas av förrådsförvaltare John Konrad Johnson.

 

 

Ännu en södergård med kronobåtsmansanor

 

   

 

Vissa tecken tyder på, att även Gillet nr 2 ursprungligen var en kronobåtsmansgård. Stadens man­talslängder visar nämligen, att kro­nobåtsmannen Erik Månsson Ström åtminstone så tidigt som 1709 bodde på denna plats. Han inträdde som kronobåtsman för Gäv­leroten nr 4 redan 1687 och kvarstod i tjänst till 1696, då han fick avsked, emedan han “av ett kast blivit illa skadd”, sannolikt under örlogstjänst i Karlskrona. I mars 1699 antogs han till tornväktare och vaktkarl i hemstaden, men det vill synas, som om han vid stora nordiska krigets utbrott åter skulle ha inträtt i krigs­tjänst och kvarstått till 1702, då han definitivt avskedades.

 

Omkring 1720 träder stadstjäna­ren Olof Olsson Swart (d. 1736) in i bilden. Han hade i novem­ber 1717 antagits som ordinarie på denna post och kvarstod på densamma intill sin bortgång. Om tomtens öden under de närmaste decennier­na berättar stadens äldsta dombok följande:

 

“År 1739 den 6 febr. har stadsbe­tjänt Olof Swarts arvingar försålt en tomt, belägen på Islandet ovan­om källan, till soldaten, sedermera gardeskarlen Eric Sjögren för 250 dal kopparmynt. Denne Sjögren har åter försålt denna tomt till rin­garen Per Pålsson Hamberg, som på lika sätt förnöjt Sjögren. Olof Nilsson Hillberg be­rättar, att han fått detta brev och tomt av herr magister lektor Peter Gris och betalt honom därföre 250 dal. kopparmynt”.

 

Dessa affärstransaktioner tycks ha följt tätt på varandra, och det finns grundad anledning förmoda, att Sjögren uppträtt endast som “bulvan” för Hamberg i samman­hanget. Stadens handlingar visar nämligen, att Hamberg omedelbart d.v.s. 6 febr. 1739 löste in fastighe­ten av Sjögren. Hamberg såg sig därvid nödsakad låna upp 100 daler av rektor Peter Gris och satte där­för gården i pant. Lånet skulle åter­betalas till pingsthelgen samma år, men då detta icke skedde, fick Gris 4 juli inteckning i densamma, och det var tydligen denna inteckning, som Hillberg sedermera köpte och på så sätt också blev gårdsägare.

 

Hillberg arbetade i sin ungdom som tegeldräng, men blev sederme­ra skeppstimmerman i staden. I sitt äktenskap med Brita Danielsdotter fick han många barn, av vilka dot­tern Catharina (f. 1753) med tiden blev maka till hustimmermannen Mattias Söderholm ( f. ca 1750) och jämte maken övertog fä­dernegården.

 

Söderholm, som var son till en dagsverkskarl i Älvkarleby, börja­de sin bana som murarlärling, men tröttnade efter fem år på det job­bet och gick till sjöss. Under åren 1783—1785 seglade han med gävle­fartyg som timmerman, men gick sedan i land för runt och försörjde sig i fortsättningen som hustimmer­man i staden.

 

   

 

Makarna Söderholm gick båda hädan 1808, och två år senare gick gården under klubban. Högsta bu­det—120 rdr banko— avgavs därvid av kofferdistyrmannen Johan Peter Öhrn (f 1785, d. 1818), sjökap­tensson från Gävle, som börjat sin sjömansbana 1803 och som vid tid­punkten för auktionen var nygift. Familjen måtte dock inte ha trivts i fastigheten, ty redan efter ett och ett halvt år överlät han den på bok­bindaren Johan Sandman (f. 1745, d. 1813). Han tillhörde en i Gävle välkänd bokbinderisläkt, verksam i staden sedan 1700-talets början. Själv blev Sandman borga­re redan 1766, varvid han övertog sin avlidne faders verkstad.

 

Redan 1815 fick emellertid går­den ny ägare, denna gång åter en sjöman. Han hette Jonas Hag­lund (f. ca 1760), var bondpojke från Hedesunda och hade börjat sin sjömansbana 1783.

 

I 19 år behöll Haglund gården, som sedan bytt ägare ett dussintal gånger fram till vår tid. Den ägs nu sedan 1941 av köpman Axel Leo­nard Svensson.

 

 

 

Skeppare Westerwijk på “Perlan” som transporterade Karl XII:s bussar

 

   

 

Redan i slutet av 1600-talet sy­nes bebyggelse av mera blygsamt slag ha funnits på kvarteret Gillets två östligaste tomter, i varje fall på den tomt, som numera betecknas som Gillet nr 5 med gatuadressen Smedjegatan 18. Mantalslängderna antyder att skeppstimmermannen Mattias Westerwijk (d. 1716) där hade sin gård redan 1697, och eftersom han fick burskap i staden 4 juli 1696, finns anledning förmoda att han just i det sammanhanget timrade sig en gård i stadens dåvarande utkant.

 

Westerwijk var som nämnts skeppstimmerman, men synes redan 1698 ha ägnat sig åt sjömansyrket och anges 1698-1702 som befälhavare på skeppet ”Perlan”, ett gävlebyggt fartyg om 60 à 70 lästers dräktighet.

 

Hans början som skeppare blev för övrigt ganska motig. I oktober 1698 låg fartyget fullastat och färdigt att avsegla, ”men de fingo ingen vind, var likväl tre gånger till vägs att pröva om de kunde komma härifrån, men seglen då varit av frost så styva, att de måst på dem bruka handsparkar, men kunde ändå inte göra dem brukliga till någon del, och var då omöjligt någon vart vidare med skeppet kunna komma, helst som de med största möda genom andras tillhjälp fingo upp ankaret, (så) att de kunde leda sig till vinterhamn”.

 

   

 

På sommaren 1700 avseglade emellertid ”Perlan” till Danzig, men där blev hon sedan liggande över vintern, då skepparen på grund av krigsutbrottet icke dristade sig hemåt av fruktan för kapare.

 

Då “Perlan” våren 1702 befann  sig i Öregrund, där hon legat över vintern, rekvirerades hon av kro­nan till den transportflotta, som på försommaren skulle transportera rekryter från Hälsingland och Västerbottens tremänningar till Riga. På hösten  fick fartyget ny skeppare och seglade sedan under Gävleflagg till 1706, då hon såldes i London.

 

Efter Mats Westerwijks bortgång till bodde änkan kvar i gården till sitt frånfälle i februari 1730. På hösten samma år gifte sig Westerwijks dotter Anna med skeppstimmermannen Hans Persson Ask, som därmed också skrevs för fastig­heten, och den stannade sedan i denna släkt till 1752, då den köp­tes av vaktkarlen Olof Nordqvist för den blygsamma summan av 180 dal. kopparmynt. Nordqvist, som sedermera blev kyrkvaktare, utökade sin fastighetsareal betyd­ligt. På grund av gatureglering fick han 1755 med 8 frihetsår inkorpore­ra 164 kvadratalnar mark, köpte 1790 ytterligare 202 kvadratalnar av granntomten Gillet 3, och tillades vidare 234 kvadratalnar av öppen plats och gata i samband med stadsplanereglering. Hans tomt ut­ökades på detta sätt till 1381 kvadratalnar.

 

Efter att sedan ha skiftat ägare ett par gånger kom gården 1823 genom auktionsinrop i kofferdistyrmannen Lars Wiklanders ägo och förblev sedan sjömansbostad under sex decennier.

 

Wiklander (f. ca 1795, d. 1839) var länsmansson från Torp i Me­delpad, inskrevs vid Gävle sjömans­hus 1819, lärde samma år styrmanskonsten av kapten Högman och seglade sedan som styrman till 1824, då han blev borgare och skeppare i Kungsbacka. Någon sannolik för­klaring till att han fick burskap i nyssnämnda stad har icke kunnat uppspåras; burskapet, varom an­teckning gjorts i sjömanshusets ma­trikel, förefaller tvärtom ganska meningslöst, eftersom han under sin återstående levnad tycks ha fört endast i Gävle hemmahörande far­tyg, först skonerten “Celeritas” (48 sv. läster) 1824—1827 och sedan skonerten “Ulla” (78 sv. 1.) 1828— 1835. Han avled också i Gävle.

 

Gårdens närmaste ägare blev lotslöjtnanten Carl Gustaf Schröder (f. 1792), son till en svarvare i Gävle och inskriven vid stadens sjömanshus 1811. Han hann emellertid göra endast ett par re­sor som jungman, innan han 1812 uppges vara “avtågad till Göteborg såsom conscriberad (dvs till mili­tärtjänst uttagen) av första clas­sen”. Denna “conscribering” sam­manhängde väl troligen med 1813— 14 års fälttåg mot Norge, varefter han tycks ha trätt i lotsverkets tjänst.

 

Redan 1841 sålde han gården på Gamla Söder till kofferdiskepparen Johan Erik Wendin (f. 1805, d. 1871), son till en segelduksvä­vare i Gävle och sjöman från sitt 15:e år. Efter fem “hundår” för om masten lärde han styrmanskonsten av kapten Högman, examinerades och gillades av kaptenerna Dahl­ström och Wahlrot och blev efter 12 styrmansår skeppare och befäl­havare först på skonerten “Maria” (62 sv. läster) 1838-1840, vilken en vinterdag 1840 förolyckades utanför Gottland, och sedan på sko­nerten “Victor” (75,79 läster) 1848— 1849. Han flyttade sedermera ifrån Gävle och dog i Sundsvall.

 

Skepparen Hans Hedqvist (f. 1802j d. 1862) blev 1850 hans efterträdare som gårdsägare. Hedqvist var son till soldaten Olof Udd i Bollnäs och 18 år fyllda innan han gav sig sjömanslivet i våld. Un­der sexton år seglade han som “ge­men sjöman”, innan han av kap­ten Tybell fick lära sig till styr­man. Som befälhavare förde han skonerten “Hazard” (75 1/2 sv. läs­ter) 1843—1848, skeppet “Cabden” (154,21 läster) från 1849 tills det i slutet av oktober 1859 förliste vad Svenska Högarna, samt skeppet “Adelaide” (190,56 läster) 1860— 1862.

 

   

 

Efter växlande öden köptes går­den slutligen 1940 av sin nuvarande ägare, köpman Olof Martin Ferngran för 24.000 kronor.

 

 

 

Mycket sjöfolk i ägarelängden för fastigheten Smedjegatan 20

 

   

 

I tidigare kapitel har berättats om att de första kända bebyggarna av det nuvarande kvarteret Gillets nordvästra del var kronobåtsmän. På tomten Smedjegatan 20 i kvar­terets östra halva tycks däremot den förste bebyggaren ha varit kofferdibåtsman. Han hette Olof Ersson och tituleras 1718 som “flaggman“, vad nu detta begrepp kan innebära. Med en flaggman av­ses som bekant enligt nutida språk­bruk en amiral, men någon amiralshatt har säkerligen aldrig den nyssnämnde Olof Ersson burit, och vad hans yrkesbeteckning i själva verket innebar, har icke kunnat ut­redas.

 

Olof Ersson tycks ha gått hädan omkring 1720; i varje fall upptar mantalslängden det året endast “Olof Erssons änka“. Under resten av 1720-talet finns i mantalsläng­derna bara antecknat ‘utan åbo’ eller obebyggd’. Inte heller nämns Olof Erssons änka vid namn. men möjligen hette hon Kierstin Eriks­dotter.

 

   

 

En kvinna med just detta namn och hennes måg Lars Sehlberg sål­de nämligen denna gård 30 sept. 1722 till bonden Olof Matsson “i Hemlingby” för 200 dal. koppar­mynt. I en marginalanteckning i 1758 års tomtbok kallas Lars Sehlberg skeppstimmerman, och sam­tidigt lämnas besked om, att köpe­brevet utfärdats i Stockholm. Då köparen söker lagfart 1724, beteck­nas dock Sehlberg som “corporal“.

 

Men mystifikationerna kring per­sonerna i denna gårds historia är där­med icke tillända, ty då Olof Matsson 4 mars 1729 i sin tur avyttrar fastigheten till kofferdifararen Jo­han Michelsson, uppger hand­lingarna, att säljaren är “från Fu­ruvik” och icke som tidigare sagts från Hemlingby. Köpesumman är nu 200 dal. enligt tomtboken, men dub­belt upp (400 dal) enligt lagfarts­protokollet.

 

Johan Michelsson var från Nykarleby i Finland och gifte sig i Gävle sannolikt i januari 1721 med Mar­gareta Eriksdotter Lund. Han blev kvar i gården till sin. bortgång, som torde ha inträffat på 1750-talet, men sedan kom fastigheten i andra hän­der, Den hade då under Johan Michelssons besittningstid utökats på södra sidan med 210 kvadratalnar.

 

Den 17 apr. 1756 kommer ett nytt namn — Petter Fornberg — in i ägarelängden. Fornberg (f. 1721) var född i By socken och anställd i Gävle som visitör eller besökare vid den s. k. landtullen. Två gånger gift hade han med sin andra hustru Gertrud Catarina Lundström, en son vid namn Jacob (f. 1759), som sedermera övertog gården efter för­äldrarnas död.

 

Jacob Fornberg var en äkta Sö­derpojke även i det avseendet, att hans håg stod till havet; det hörde liksom till på den tiden! Inskriven vid stadens sjömanshus 1773 slet han de första fem åren som kocksmat och jungman, men pojken var tydligen begåvad, och när han 1778 mönstrade som matros så skedde det “i namn av styrman”. Två år senare var han riktig styrman, men då hans fartyg under resan såldes i Göteborg, stannade Gävlepojken kvar ombord i den nye ägarens tjänst och var sedan försvunnen bortanför hemstadens horisont un­der de närmaste fem åren. 1786 dök han åter upp i Gävle och gick som styrman på Gävlefartyg till krigs­året 1789, då han trädde i örlogsflottans tjänst som opperstyrman och under kriget i Finland skötte sig så bra, att han benådades med medalj för tapperhet i fält.

 

Men även krigsåren nådde sitt slut och 1791—1793 återfinnes Jacob Fornberg åter i tjänst på hemsta­dens segelfartyg som halvskeppare och styrman. 1793 blev han emeller­tid borgare och skeppare på galea­sen “Intrepède” (51 sv. läster), som han dock efter endast två år fick lämna ifrån sig av obekant anled­ning. Nu återgick han till styrmans­livet, som för hans del kom att vara ända til 1808 med avbrott endast året 1805, då han som befäl­havare förde briggen “Jaijade” (113 läster). Men 1808 kom som bekant vårt land åter i krig med Ryssland, och i maj samma år träffar man Fornberg som underofficer i flot­tan. Endast några månader sena­re avled han i Stockholm.

 

Som närmast sörjande efterläm­nade Jacob Fornberg hustrun Stina Maria Möller (f. 1762), dottern Anna Helena (f. 1788) och en syster vid namn Ingrid Kajsa Fornberg (f. 1770). Dottern Anna Helena gif­te sig 1809 med styrmannen An­ders Lundberg (f. 1785), vil­ken nu tog hand om gården på Gamla Söder.

 

Lundberg var av gammal sjö­manssläkt och hade själv börjat sin sjömansbana 1799 samt tjänat sig upp till styrman 1806. Vid krigs­utbrottet 1808 antog han tjänst som underofficer vid örlogsflottan, men tog avsked i maj 1810 därifrån och fortsatte att segla som kofferdistyrman på Gävlefartyg. 1819 fick han som skeppare burskap i staden och förde 1819—21 befälet på briggen “Neutral” (84 1/3 sv. läster), men återgick därefter till styrmansjob­bet.

 

Själva barnlösa hade Lundberg och hans hustru tagit till sig en fosterdotter, Johanna Matilda (f. 1810), sedermera gift med sjökap­tenen Johan Erik Wesström (f. 1797). Till fosterdottern förskrev makarna Lundberg i ett testamen­te, daterat 1829, all sin kvarlåtenskap, och denna handling under­tecknades även av Lundbergs mo­der, som då alltjämt var i livet.

 

Så långt var nu allt gott och väl, men då makarna Wesström ef­ter Lundbergs och hans hustrus bortgång skulle sälja gården till sjökapten Hans Hedqvist (f. 1802), drog det ihop sig till ovä­der. Testatorerna hade nämligen förbisett, att även en systerdotter till Jacob Fornbergs hustru var arvsberättigad enligt då gällande lag, och för att undvika rättegång måste Wesström lösa ut den henne tillkommande fjärdedelen.

 

Sjökapten Hedqvist behöll går­den endast i fem år. Sedan han 1850 i stället blivit ägare till grannfastigheten, såsom i föregående kapi­tel omnämnts, flyttade han över dit och sålde samma år Smedjegatan 20. Denna bytte sedan ägare med jämna mellanrum till 1956, då Gävle stad inköpte den för 28.000 kr.

 

ERIK WICKBERG

————————-

september 02, 2013

Gå till Startsidan.   Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

 

Related Articles

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website