Källargränd gård nr 5 på Söder i Gamla Gefle – av Erik Wickberg

 

Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder.

Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar

 

  

 

Erich Trädgårdsmästares tomt i den steniga backslänten

 

 

  

 

 

När trädgårdsmästaren Erich Jönsson någon gång omkring 1700 beslöt sig för att flytta sina bopålar från Östanbäck i Valbo och i stället slå sig ner med sin familj i den blomstrande sjö- och stapel­staden Gävle, var Gamla Söder ovanför Smedjegatan ännu till stör­sta delen obebyggt och gav mest intrycket av en stenig och här och där myrlänt busbacke, Han be­hövde emellertid snarast tak över huvudet, och när han frågade sig till råds hos magistraten, hänvisades han att timra sin stuga längst sö­derut i Källaregränden.

 

Erich Jönssons änka levde ända till 1718, men redan 1709 står sonen Jöns Ersson Östberg för gården på Gamla Söder, Han var sjöman till professionen och segla­de som kofferdibåtsman, när han 1708 gifte sig med Kierstin Michelsdotter, men det som det vill synas barnlösa äktenskapet varade inte så många år. Redan omkring 1715 tycks hon ha blivit änka och förblev i detta stånd till 1720, då hon ånyo trädde i brudstol, nu med ryttaren Johan Brofeldt vid ryttmästare von Kothens kompani av Östgöta tremänningsregemente till häst, som vid denna tidpunkt låg inkvarterat i staden.

 

De s. k. “männingsregementena” var en typisk krigsprodukt, som tillkommit på det sättet, att knektrotarna utöver sin skyldighet att hålla var sin soldat ålades att till­sammans med ytterligare två eller flera rotar skaffa ännu en knekt. Alltefter de sålunda sammanparade rotarnas antal benämndes de nya förbanden tre-, fyr- eller femmänningsregementen. Efter det stora nordiska krigets slut upplöstes emellertid dessa förband varvid så­väl befäl som manskap helt enkelt avskedades, självfallet med en om­fattande arbetslöshet som närmas­te följd. Då väl de flesta, av stats­makterna sålunda utsparkade, sak­nade annan utbildning än krigarens, sökte sig många av dem sin ut­komst vid de ordinarie regemente­na, men som de många hemvän­dande krigsfångarna, särskilt såda­na av befälskategorierna, hade fö­reträde att bli inplacerade i sina gamla beställningar, fick de övriga nöja sig med i lönehänseende läg­re sådana. På så sätt finner man icke sällan f. d. underofficerare som enkla rotesoldater och officerare i underofficerslönerna.

 

Brofeldt torde ha tillhört nyss­nämnda kategori utsparkade, men han sökte i stället sin lycka på den “civila” marknaden och fick an­ställning som vålringare och torn- väktare i Gävle. Död före sin hust­ru, tycks han ha efterlämnat endast en bröstarvinge, dottern Anna, gift Lundberg, som vid moderns bort­gång ärvde gården på Gamla Sö­der. Anna Lundberg, som då var änkas var bosatt i Sundsvall, och det var kanske orsaken till, att hon drygt två år efter modems frånfälle sålde föräldrahemmet i Gävle till besökaren, sedermera tullskri­varen Adam Stenström (f. ca 1715, d. 1793).

 

Stenström torde dock knappast ens ha hunnit flytta in i gården, förrän han i sin tur avyttrade den till inspektor Carl Rossander, varpå denne omedelbart bytte bort den till en av sina grannar, stads­tjänaren Sven Hallin (f. ca 1713, d.1773), som därvid fick inte mind­re än 1600 dal, kopparmynt i mel­lanskillnad. Gift tvenne gånger, först med Brita Larsdtr Åkerblad (f. ca 1713, d. 1761) och därpå med bergsmansdottern Catharina Lars­dtr från Vij i Torsåker, lämnade Hallin flera arvingar efter sig, bland dem äldste sonen Johan Hal­lin (f. 1749) som på sterbhusets vägnar åter sålde gården efter fa­derns död.

 

Köpare denna gång var mätaren Petter Hannberg (f. ca 1734, d„ 1788). Med sin hustru Brita Andersdtr (f. ca 1733, d. 1794) hade denne inbördes testamente. och efter makens frånfälle upprät­tade änkan ett år före sin bortgång ett nytt testamente så lydande:

 

“Såsom jag, Brita Andersdotter Hannberg, är barnlös och enligt te­stamente emellan mig och min sa­lig man är ägare av min lilla egen­dom i löst och fast, och som Gud har behagat krängt mig med en tä­rande sjukdom, som snart torde sluta mina levnadsdagar, och me­dan Gud unnar mig ett sunt för­nuft, vill jag, att Anna Andersdot- ter Bogren och Brita Persdotter Wallbom skola efter min död bliva ägare av min gård och fasta gårds­tomt första kvarteret nr 112.  Därjämte giver jag med varm hand en dubbel guldring till Brita Pers­dotter Wallbom.”

 

På grund av detta testamen­te kom nu gården att delas i tvenne hälfter, och det skulle sedan komma att dröja åttio år, innan de åter förenades.

 

Den ena gårdshälften tillföll som nämnts Anna Andersdtr Bogren (f. ca 1769), som ett par år efter fastighetens tillträde gifte sig med sjömannen Lars Bur­man (f, ca 1772, d 1822). Burman hade gått till sjöss redan som yng­ling, och anteckningarna i husför- hörslängderna skvallrar om att han mestadels låg ute på utrikes resor. Han slutade dock sina dagar på landbacken, även om det skedde under rätt dramatiska förhållanden. Kyrkböckerna meddelar helt lako­niskt, att han “avhände sig livet den 10 juli 1822 med berått mod och blev av skarprättaren nedgrävd enligt rådhusrättens utslag den 11 juli”.

 

Förutom makan efterlämnade Burman endast en dotter, Anna Stina Burman (f. 1801) som med tiden blev gift med brandvak­ten Johan Malmgren (f. 1805), Före giftermålet hade emel­lertid hustrun två utomäktenskapliga döttrar, och till den äldsta av dessa, Maria Fredrica (f. 1825) skänkte mormodern (änkan Bur­man) ett stycke av tomten enligt ett gåvobrev av 3 dec. 1834, Resten tillföll så småningom hustru Malm­gren i arv.

 

Redan 1844 avyttrade hustru Malmgren dock en mindre del av tomten till sin granne, bokaren Isac Fogel, och 1861 “jämte åtskilliga bostadsrum” 240 kvadratfot mark till repslageriarbetaren Carl Ahl vars dotter Carolina Elisabeth se­dermera (1870) fick även resten i gåva av änkan Malmgren, jämte “av henne uppförda två boningsrum med trappgång”.

 

Även pigan Brita Persdot­ter Wallbom (f. ca 1768), i kyrkböckerna stundom kallad Wahlbom, gifte sig några år efter det hon utsetts till Brita Hannbergs arvinge och bosatte sig med sin make, hustimmermannen Anders Hagman (f. ca 1771) på sin gårdshalva på Gamla Söder. Deras äktenskap var barnlöst och 1817 beslöt de sälja sin gårdsdel till skeppstimmermannen Isac Fo­gel, vilken som ovan nämnts öka­de ut den med ytterligare 240 kvad­ratfot genom köp av sin granne, Malmgrens änka, innan han själv överlät gården till bagaregesällen J. E. Scholander.

 

 

Från 1874 fick de båda gårdshälf­terna dock åter gemensam ägare i järnkramhandlaren W. F Fur­tenbach, och efter att under senare delen av 1800-talet och de två första decennierna inpå 1900-talet ha tillhört olika ägare — bl. a. bryggaren I. Wadman och firma P. Åberg & Co — kom gården slut­ligen i händerna på den i sta­den välkände auktionsförrättaren Bernhard Lagerqvist  (f. 1879, d. 1955), en mycket antikvi­tetsintresserad herre, som på grund av sitt yrke också hade rika till­fällen att odla sin stora hobby. I sin ägo sammanförde han under årens lopp många påtagliga minnen från flydda tider, och hans hem kom så småningom att bli som ett privatmuseum, omfattande ett tusental nummer, En del av dessa föremål med mera lokal anknyt­ning till staden förvärvades senare av Gävle museum.

 

 

1955 köptes gården slutligen av Gävle stad för 42.000 kr.

 

ERIK WICKBERG

—————————-

augusti 17, 2013

Gå till Startsidan.   Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

Related Articles

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website