Erik Wickberg – Lilla Brunnsgatan 4 på Söder i Gamla Gefle

 

 

Där skepparen på ”S:te Petter” bodde

 

Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder. Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar.

 

  

 

 

 

 

 

Det finns tecken som tyder på att Smedjegatan n:ris 9 och 11 en gång sträckt sig rakt igenom kvarteret och följaktligen omslutit även den gård, som numera bär numret Lilla Brunnsgatan 4. Varken tomtböcker eller mantalslängder ger emellertid tillräckligt belägg för att verifiera denna förmodan, och den sistnämn­da fastighetens historia kan därför icke med full säkerhet följas längre tillbaka än till 1700-talets början ehuru den utan minsta tvivel till­hör de äldsta bebyggda delarna av staden.

 

Före 1719 ägdes tomten av bor­garen Erich Hallberg, som 25 maj det året sålde den för 300 dal, kopparmynt till kofferdimannen (dvs sjömannen) Peter Holm. I Holms fastebrev, daterat 8 april 1723, anges tomten vara »belägen på Islandet ovanför källan».

 

Peter Holm blev med tiden skep­pare och förde 1729—1730  krejaren »S:te Petter», ett fartyg om 43 fots längd över stammarna, 14 fots bredd och 6 1/4 fots djup, vilket 1728 byggts i Gävle för skepparen Petter Holm­stens räkning. Ägaren förde också själv fartyget första året, men avled kort därefter, varefter änkan sålde hälften i detsamma för 6000 dal. kopparmynt till handelsmannen Jo­han Källström 1729 samt påföljande år även den andra hälften till sam­me köpare för 5000 dal.

 

Skeppare Holm hade en dotter vid namn Christina (f. 1711), som gifte sig med murmästaren och borgaren Anders Bergström, och på det sättet kom gården vid Lilla Brunnsgatan i släkten Berg­ströms händer. Där förblev den även under nästa generation, i det att Anders Bergströms söner, sko­makaren Michael (f. 1750, d. 1850) och murargesällen, sedermera segelduksvävaren Johan (f. 1756, d. 1784) slog sig ner på var sin halva av tomten, sedan de gift sig. Den sistnämnde föll emellertid redan i unga år offer för en av den tidens stora folksjukdomar, lungsoten, var­efter änkan, Catharina Berg­lund (f. ca 1752) gifte om sig med baggarkarlen Johan Lind (f. ca 1742), som tillhörde en släkt från Hållnäs i Norduppland.

 

 

Omedelbart efter skomakaren Michael Bergströms bortgång beslöt emellertid sterbhuset att sälja sin gårdshalva på auktion. Michael själv hade endast sonen Anders i livet, och han hade blivit en studerad karl, som då redan hade lämnat fadershuset och förmodligen också staden. Hans moder, som alltså blev lämnad ensam i gården, trivdes tyd­ligen inte i ensamheten, utan flyt­tade efter makens död till Hälsing­land.

 

På den andra gårdshalvan bodde alltjämt baggarkarlen Lind med sin maka, deras gemensamma dotter Maja Lena och Linds tvenne styv­döttrar Brita Stina och Cajsa Greta Bergström, de två sistnämnda redan gifta. När Bergströms gårdsdel 1815 utbjöds på offentlig auktion, ropa­des den in av en fiskare Holmberg, som emellertid omedelbart avstod köpet till sjömannen Johan Pet­ter Boström (f. 1790), nygift med ovannämnda Maja Lena Lind (f. 1788).

 

Det dröjde dock bara ett par år, innan Boström, som ända till sin död förblev sjömanslivet trogen, åter sålde sin gårdshälft, men 1819 förenades ånyo de båda fastighets­halvorna till en enhet med två sjö­mansbröder Cornelius Lud­vig (f. 1795) och Carl Adolf (f. 1800) som ägare. Även deras fader, baggarkarlen Johan Corne­lius, slog sig nu ner i fastigheten jämte sin övriga familj, men så värst länge varade inte den Corneliiska vistelsen där. Sedan Ludvig rymt från sitt fartyg i Le Havre 1825 och Carl Adolf avlidit i hem­staden, återfinnes 1830 en annan sjöman, Johan Sahlin (f. 1784, d. 1839) som gårdens ägare. Han drunknade emellertid under en sjö­resa, och så kom gården åter i andra händer.

 

Först 1847 blev fastigheten på nytt en »släktgård» för de närmaste hundra åren framöver i och med att den förvärvades av fiskaren Jo­han Jacob Martinell (f. 1808, d. 1859), och sedan genom arv och köp kom i mågens, strandfiskaren Carl Löfgrens (f, 1836, d. 1900) händer.

 

Den nuvarande ägaren, köpman Knut Norlander, inköpte fas­tigheten 1957 och lät 1958 grundligt renovera densamma. En järnhäll med årtalet 1738 i den öppna spisen minner alltjämt om, att gårdens historia går ett par sekler tillbaka i tiden och det får väl antas, att sistnämnda årtal syftar på den gamla gårdens byggnadsår, vilket ju också stämmer tämligen bra över­ens med de uppgifter, som står att få i tomtböcker och andra hand­lingar.

 

Som ovan nämnts tyder vissa tecken på, att denna fastighet ur­sprungligen hörde ihop med grann­gården söder därom, och som en kuriositet kan i sammanhanget nämnas att denna gemenskap på sitt sätt återupplivats genom Ernst Ströms giftermål med Norlanders syster.

 

Köpman Norlanders och fru Ma­ria Ströms gemensamma antavlor, vilka med stor möda och omsorg sammanställts av ingenjör Ström efter ett mycket omfattande forsk­ningsarbete, bjuder på många in­tressanta detaljer. På mödernet kan släkten i vissa grenar följas till­baka ända till 1400-talet och under­lagmannen i Västerbotten Jacob Andersson av den | Sveriges histo­ria välkända Bure-släkten. Dennes dottersons dotterson, Anders Pers­son Griis, kom omkring 1600 till Gävle, och hans sonson, borgaren och handlanden Anders Nilsson Grijs, är bl. a. bekant från de stora trolldomsprocesserna i slutet av 1600-talet. Anders Nilsson Grijs sondotter Greta blev gift med gävleskepparen Olof Olofsson Åbygge, vars sonsons dotterdotters dotter­son köpman Norlander är.

 

Den ovannämnde Anders Nilsson Grijs härstammade i sin tur på mö­dernet från länsmannen Jöns An­dersson i Sätra, som då tillhörde Hille socken. Länsman Andersson fick 1547 konung Gustaf Wasas till­stånd att uppröja och intaga Nynäs- området o. kan följaktligen betrak­tas såsom denna egendoms skapare.

 

Som en kuriositet kan i detta sammanhang nämnas, att ingenjör Ströms maka Mimmi, född Norlan­der» och en av hennes svägerskor, fru Mia Ström, född Ekelund, är avlägset befryndade på minst två olika vägar « Medan fru Mimmi i 12:e led härstammar från den ovan­nämnde länsmannen Jöns Anders­son och hans till namnet okända hustru, så är fru Mia i 10:e led ätt­ling efter gävlehandlanden Per Hansson, vilken efter länsman An­derssons död äktade dennes änka. Men dessutom är fru Mimmi också i 14:e led ättling efter underlag­mannen Jacob Andersson Bure ge­nom dennes dotter, medan fru Mia tillhör 13:e generationen efter sam­me lagman Bure genom dennes son. De två svägerskorna är med andra ord dottersondotters sonsonssons sondottersdotters sondotterdotters dotterdotter respektive sondotter­dotters sondotterdotters dottersonsons sondotterdotters dotter till den gode 1400-talsunderlagmannen, vil­ket kan ge en liten antydan om, hur besvärligt det kan vara för en genealog att hålla reda på en släkts alla förgreningar.

 

 

ERIK  WICKBERG

——————————————–

 

juni 13, 2013

 

Gå till Startsida.   Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

 

 

 

Related Articles

gplus-profile-picture

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website