Bergsgränd och Övre Bergsgatan – av Erik Wickberg

 

Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder.

Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar

 

  

 

Varje Extern länk öppnas i ett separat NYTT fönster. När ni har läst texten, STÄNG detta  för att återgå till denna sida.

 

 

Sotarbostaden i Stora Bergsgränd

 

   

 

Bebyggandet av den långsmala tomten med nuvarande gatumimmer.  Stora Bergsgränd 7 tycks av tomtböckernas knapphändiga upp­gifter att döma få hänföras till den senare hälften av 1700-talet. På 1747 års karta finns ingenting mar­kerat, som skulle kunna antyda nå­gon bebyggelse just på demma plats, och inte heller stadens äldsta tomtbok (1758) nämner något om sa­ken. Först 1791 års tomtbok ger ett kort besked om att där bodde buldansvävaren Peter Forsling (f. 1760), men ingen namnanteckning klarlägger, när och hur han blivit gårdsägare.

 

   

 

Desto mera av intresse i sam­manhanget erbjuder ett närmare studium av Gamla Söders mantals­längder. Av 1772 års längd fram­går, att en hustimmerman vid namn  Nils Flygare (f. 1730) bodde i den­na stadsdel, och hans nummer i förteckningen tyder på att han haft sin bostad i eller i närheten av nuvarande kvarteret Mästaren. Flygare hade tidigare varit brandvaktskarl i staden, och det är inte ute­slutet att han ungefär vid denna tidpunkt fått tillstånd att bygga sig en gård just i denna stadens utkant. Under samma nummer finns 1785 upptagen “Nils Flygare dotter”, dock ej närmare namngiven. Mycket tyder emellertid på, att den­na anteckning avser dottern Elisa­beth (f. 1759), vilken med tiden blev den ovannämnde Peter Forslings maka Forsling skulle följakt­ligen ha gift sig till gården på Gamla Söder.

 

Såvitt känt är bjuder gårdens historia i fortsättningen icke på några sensationella förhållanden.  Efter att under drygt sex decennier ha tillhört drängen Mars Hollners familj, inköptes den 1887 av stads­arkitekt E Å Hedin för 1050 kr. och sedan den ännu en gång bytt ägare, kom den 1898 i Gävle stads ägo för en köpesumma av 3.300 kr där den sedan förblivit.

 

   

 

Under en lång följd av år var gården sedan bostad för skorstensfejare i stadens södra distrikt, och bland hyresgästerna återfinns så­lunda efter varandra representanter för tre av stadens mera kända sotarsläkter: Ringström. Ljungqvist och Wiberg.

 

I övrigt kan sägas att själva gården är mera originell än dess historia, i det att den som en klack från kvarterat Mästaren skjuter ut i halva Bergsgatan. Men även denna lilla säregna originalitet torde väl inom en ej alltför avlägsen framtid komma att berövas Gamla Söder, om stadsplanernas idéer blir realiserade.

 

 

Den gräsbevuxna ödetomten där brädbärare Holm bodde

 

  

 

 

I hörnet av Övre Bergsgatan och Stora Bergsgränd ligger ert öppen plats, som i officiella sammanhang betecknas som Mästaren 8, men för vilken däremot ingen gatuadress finns angiven. Någon sådan erford­ras väl inte heller, då ingen bebor platsen och ägaren är staden själv sedan decennier tillbaka.

 

Men en gång i tiden var det liv och rörelse även på denna numera gräsbevuxna tomt. Någon gång un­der 1700-talets senare hälft hade brädbäraren Nils Nilsson Holm (f. ca 1732) sin stuga där, och sannolikt var han också den, som först bebyggde platsen. Han var född i gruvstaden Falun men kom redan i unga år till Gävle, där han så länge krafterna stod bi försörjde sig som brädbärare. På annandag jul 1755 gifte han sig med Valboflickan Anna Forsström (f. ca 1732) och hade med henne åtminstone en son Pe­ter (f. 1756), som emellertid synes ha avlidit före föräldrarna.

 

Både Holm och hans maka upp­nådde hög ålder — den förre dog 1813, den senare 1810 — och torde på äldre dagar ha åtnjutit fattig­understöd. I varje fall var det sta­dens fattigdirektion som efter Holms död lät utbjuda den på 1038 kvadratalnars ofri mark stående gården på auktion “sådan den nu för ögonen finnes med åbyggnad och flera bärande fruktträn samt badstuva“. Högsta anbudet, 81:01:01 rdr banko, avgavs därvid av gross­handlare Anton Fredrik Garberg, som dock några må­nader senare transporterade köpet på en av sina anställda, segelduksarbetaren Anders Wester­gren (f. 1779).

 

Westergren behöll fastigheten nä­ra ett decennium. Hösten 1822 tycks han ha avyttrat den till sin arbets­kamrat Olof Lindström, som då betalade honom den överens­komna köpesumman 133:16 rdr banko, men något köpebrev blev inte utskrivet förrän i april 1823, då den nye ägaren skulle söka lag­fart; någon sådan hade nämligen Westergren ej tidigare brytt sig om att skaffa sig.

 

I 67 år stannade gården i den Lindströmska släktens ägo, och ef­ter att sedan ha tillhört sjötimmer­mannen A. Sandberg i åtta år, inköptes den 1898 av Gävle stad för 2500 kr.

 

 

Från skeppstimmerman Söderlunds till skeppstimmerman Wallströms

 

  

 

Förberedelserna till bostadsbebyggelse vid Övre Bergsgatan 13 kan dateras till 1783. Vid sammanträde gen 22 december nämnda år beslöt nämligen magistraten upplåta den tomt, som numera betecknas som Mästaren 9 till skeppstimmermannen Peter Söderlund  (f. ca 1751, d. 1809), och att marken då inte var av allra bästa slag kan man förstå av den omständigheten  att Söderlund samtidigt  beviljades 20 frihetsår.

 

Varifrån Söderlund härstammade  framgår ej av handlingarna; sannolikt hade han inflyttat till staden från Älvkarleby och vissa tecken tyder på, att han redan då hade skaffat sig familj. I stadens vigselbok tycks han inte kunna återfinnas, och hans äldste son Pehr (f. ca 1776) synes ej heller ha sett dagens ljus i Gävle.

 

 

Det är troligt, att den gode skeppstimmermannen själv byggde sin stuga och att denna stod fär­dig för inflyttning någon gång i början av 1780-talet. Även dottern Greta (f. 1780) och sonen Nils (f. 1782) hade då kommit till världen, men däremot knappast dottern Greta Cajsa, som föddes i februari 1784. Familjen utökades sedermera med ytterligare två barn, Anders (f. 1786, d. 1802) och Sara Stina (f. 1792), så modern Sara Nilsdotter Björklund (f. ca 1757) fick snart en rätt stor barnskara omkring sig, även om den på den tiden knappast ansågs större än normalt.

 

Endast 54-årig gick skeppstimmerman Söderlund ur tiden någon månad efter det budskap kommit om sonen Nils bortgång. Nils hade 1805 gått till sjöss, men vid krigsutbrottet 1808 trädde han i vid örlogsflottan som befaren jungman, och påföljande år avled han i Karlskrona.

 

Efter faderns död övertogs gården på Gamla Söder av äldste sonen Pehr Söderlund, sjötullsvaktmästare till professionen och sedan 1804 gift med Anna Boström.  Även modern och systrarna bodde emellertid kvar i fastighe­ten, den förra till sin död och systern Sara Stina även efter sitt gif­termål med stadsbetjänt Per Wadström. Efter makens bortgång gif­te Sara Stina om sig med den Torsåkersfödde styrmannen Erik Hällström, som sedermera blev sjötulluppsyningsman och med sin familj slog sig ner vid Bönan 1830.

 

Ännu ett kvartssekel blev dock namnet Söderlund fast förknippat med fädernegården, som först 1856 övergick i annan ägo och påföljande år ånyo fick en ny innehavare i skeppstimmermannen Anders Wallström. Vid arvsskiftet ef­ter honom 1884 tog hans två söner A. W. och Fr. G. Wallström var sin gårdsdel, varpå gården slut­ligen inköptes av Gävle stad 1897 för 4000 kr.

 

   

 

 

 

Ännu ett skeppstimmermansminne vid Övre Bergsgatan

 

 

 

 

Jämngammal med tomten Övre Bergsgatan 13 tycks också tomter­na med n:ris 11 och 9 vara. Magi­stratens byggnadstillstånd har för alla tre lämnats under loppet av 1783 eller för nr 9 den 21 maj, för nr 11 den 20 oktober samt för nr 13 den 22 december nyssnämnda år. Alla tre har också det gemensamt, att tomtsökandena beviljats 20 fri­hetsår, helt förklarligt förresten, eftersom tomtmarken sannolikt var lika stenig och besvärlig på alla tre hållen.

 

Liksom beträffande nr 13 var det en skeppstimmerman, som först slog sig ner på Övre Bergsgatan 9, Han hette Hans Hedlund (f. 1747, d. 1823) och som den timmer­man han var kan man väl gissa, att han också själv timrade sin gård.

 

Där bodde han jämte sin ma­ka och sonen Johan Olov (f. 1791), men sedan den sistnämnde avlidit 1809, och föräldrarna blivit ensamma i gården, inflyttade där även ett par släktingar till dem, skepparen och sedermera packaren Johan Westman och hans hustru.

 

Westman hade tveme söner,  Johan Erik f. 1811) och Hans Gustaf (f. 1814), som makarna Hedlund tydligen blev mycket fästa vid. Strax före Hedlunds bortgång upprättade han och hustrun ett in­bördes testamente, daterat 24/2 1823. i vilket de bestämde, att gården ef­ter deras frånfälle skulle tillfalla Hedlunds två söner.

 

Hedlunds änka Kristina Forssell (f, 1757), överlevde sin make i fem år, varefter gården övergick till bröderna Westman. De var båda sjömän och mestadels ute på haven, och efter att ha besuttit sin arve­gård i tio år, beslöt de sälja den till brädbäraren Erik Runn för 600 rdr riksgälds,

 

Sedan den bytt ägare ännu. en gång, kom den 1864 i fältmusikanten  P.A. Nordholms händer. Han tillhörde Hälsinge regementes musikkår,  men fick tydligen på äld­re dagar dålig ekonomi och måste 1895 gå i konkurs. Även gården gick då under klubban och inropades för 3500 kr. av Gävle stad, som sedan dess varit dess ägare.

 

 

 

“Baggar hörnan” i Bergsgränd med anor från sent 1700-tal

 

  

 

I Bergsgränd och hörnet av Övre Bergsgatan fanns vid 1700-talets slut två baggarkarlsgårdar med tomterna gränsande till varandra. Båda tomterna tycks ha blivit bebyggda först under seklets sista (eller möjligen två sista) decennier, men den exakta tidpunkten framgår icke klart av tillgängliga handlingar.

 

Den sydligaste av de två gårdarna – hörngården mot Övre Bergsgatan — innehades enligt 1791 års tomtbok av baggarkarlen Olof Åsen­lunds änka Catharina Bo­ström (f. ca 1734, d. 1798), och måhända hade tomten bebyggts re­dan av hennes make.  Olof Åsen­lund var född i Årsunda ca 1728 och arbetade vid tiden för sitt gif­termål 1759 som kalkbrännareLimön. Kanske övergav han detta yrke i samband med sitt giftermål; i varje fall tituleras han redan föl­jande år, då dottern Brita föddes, som brandvaktskarl. Några år sena­re var han en av stadens järnbä­rare, för att slutligen bli baggarkarl, dvs anställd vid stadens mudderverk.

 

   

 

Efter moderns bortgång stannade dottern Brita (d. 1817) kvar i går­den livet ut. Genom arv tycks den därefter ha övergått till systern Caisa (f 1765), vilken försörjde sig som hushållerska. Förmodligen bod­de hon på annat håll, och som går­den dessutom blivit tämligen brist­fällig med åren, fick hennes för­myndare rådhusrättens tillstånd att avyttra densamma för sin mynd­lings räkning. Försäljningen kom till stånd 1818 “med förbehåll att i händelse hushållerskan Åsenlund på en tilltagande ålder ej kan tjä­na skall hon hos Westerlund få husrum till döddagar”. Köpare var nämligen mätare Anders Wes­terlund, (f. 1780), och priset var allenast 100 rdr banco.

 

I den Westerlundska familjens ägo stannade den fyra decennier och kom sedan genom gåvobrev i hustimmerman Per Johan Hedlunds besittning. Den vandrade sedan ur hand i hand under återstoden av seklet för att slut­ligen 1896 inköpas av Gävle stad för 2 500 kr.

 

 

Ännu ett baggarehem, som tronar på sjömansminnen i långa banor

 

  

 

Ungefär jämngammal med den i föregående kapitel omtalade Åsenlundska fastigheten torde granngården Bergsgränd 3 vara. Troligen  var även den uppförd av en arbetare vid stadens mudderverk, i det att 1791 års tomtbok upptar baggarkarlen Anders Hillberg  (f. ca 1724) som den förste i ägarelängden.

 

Hillberg var såsom efternamnet  antyder född i Hille, men kom i yngre år till Gävle, där han först arbetade som järnbärare och senare som baggarkarl. Han gifte sig med en Torsåkersflicka vid namn Margareta Philipsdotter Fagerholm (f. ca 1724, d 1800), som emellertid ett halvt år efter makens död sålde gården till sjömannen An­ders Frisk (f. ca 1758).

 

Det var sommaren 1774, som Anders Frisk gick till sjöss, och han seglade sedan ombord i Gävlefar­tyg till 1777. På hösten det året hade han väl tänkt sig att som van­ligt komma hem till Gävle, men fartyget blev liggande över vintern i Göteborg, varför han skaffade sig ny hyra där. I sju år seglade han med främmande fartyg, men 1784 var han tillbaka i hemstaden igen och gick sedan omväxlande som båtsman och styrman, tills kriget Sverige—Ryssland bröt ut. Örlogsflottan behövde den tiden folk, och Frisk lät också 1790 enrollera sig som välbefaren matros i Kungl.  majestäts tjänst, där han stannade till på hösten samma år.

 

Men sedan bar det ut på de vida igen. Han mönstrade på Gävlebriggen  “Printz Gustaf Adolf” om 128 läster omedelbart efter hemkomsten med kapten Johan Dahl som chef, men briggen hann en­dast till England, där den förliste. I januari 1791 var dock Frisk åter i hemstaden och hans seglatser som omväxlande matros, styrman och båtsman gick sedan lyckliga ända till 1804. På hösten det året mönst­rade han som båtsman hos kapten Mate Wahlrot på briggantinen “Couriren” (54 1/3 läster), men råkade därvid ut för sin andra förlisning, “och seglar nu förmodligen från andra orter”, säger den sista anteckningen om honom i Gävle sjömanshus rullor.

 

Om hans vidare öden vet man ingenting. Sannolikt betraktades han som död i främmande land; i var­je fall betecknas han så i kyrkböc­kerna redan 1808, då hans hustru, Kristina Katarina Brinck (f. ca 1753) gick hädan.

 

Tydligen såldes också gården på Gamla Söder genom kommunens försorg och inköptes då av en an­nan sjöman, Lars Björk (f. ca 1779) för 97 rdr riksgälds. Björk, som var född i Ovansjö, hade då varit till sjöss sedan 1805 och bl.a. tjänat som välbefaren matros vid örlogsflottan i Karlskrona, varifrån han avskedades i oktober 1808 för sjuklighet. Följande år var han dock så återställd att han kunde fortsätta sitt sjömansliv som matros och båtsman.

 

 

Björk var sedan 1805 gift med Anna Ersdtr Norlund (f. ca 1777, d. 1820). Själva utan bröstarvingar upptog makarna Björk som foster­dotter ett barnhusbarn vid namn Stina Cajsa (f. 1813), vars ogifta moder hette Catharina Beata Lind­stedt och tjänade som piga i staden. På äldre dagar blev Björks hustru sjuklig och den 31 okt. 1820 kallades hon hädan. En månad senare föd­de pigan Lindstedt ännu en utom- äktenskaplig dotter, Beata Charlot­ta, och i slutet av april 1821 gifte sig Björk ånyo, denna gång med just pigan Lindstedt. Vissa anteck­ningar tyder på att han också var fader till hennes två utomäktenskapliga döttrar.

 

Ett par månader före sitt andra äktenskap sålde Björk 3/4 av går­den till tegelbruksarbetaren Eric Bergqvist (f. ca 1779) för 53:16 rdr banko “jämte förbehåll av Björk att i sin livstid få grädda sitt bröd i bakstugan och förvara sitt dricka i källaren“. Den återstående fjär­dedelen av gården behöll han för sig och sin familj, som 1825 utöka­des med en dotter, död redan i späd ålder, samt 1830 med ännu en flicka, Johanna Maria.

 

Fyra månader efter sin nedkomst gick även Björks andra hustru hä­dan. Det blev tydligen för myc­ket för den nu 51-åriga matrosen, som samma år rymde från sitt far­tyg i New York och sedan ej mera lät höra av sig. Hans fjärdedel i fastigheten övergick i stället på barnen och hamnade så småningom i pigan Christina Fredrika Nordins ägo, som i sin tur 1878 förskrev den till stadens fattigvårdsstyrelse för henne lämnat fattigunderstöd. Efter hennes död såldes den av fattigvårdsstyrelsen till arbetaren Per Ersson för 750 kr.

 

Den Bergqvistska gårdsdelen där­emot såldes 1835 av Bergqvists son till hans kusin kusken Erik Gus­taf Björklund, och efter att nära ett halvt sekel ha tillhört den Björklundska familjen inköptes även denna gårdspart av den ovannämnda arbetaren Per Ersson.

 

De två pusselbitarna var sålunda åter förenade till en enhet, som sedan ända till 1947 stannade i den Erssonska släktens ägo och sistnämnda år inlöstes av Gävle stad för 8.500 kr.

 

ERIK WICKBERG

————————-

augusti 30, 2013

Gå till Startsidan.   Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

 

Related Articles

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website