Erik Wickberg – Lilla Brunnsgatan 5 på Söder i Gävle

 

 

Artikelserie i Gefle Dagblad 1958 – 1962 : Bland Kåkar och Gränder på Gamla Söder. Anteckningar ur Gävle stadsprotokoll, domböcker och andra handlingar.

 

  

 

KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT FÖRSTORA DEM – klicka sedan på bakåtpilen för att återgå till nästa bild!

 

Från fiskargård till skolhushåll

 

 

 

 

»Fastebrevet är av år 1626 uti Juni månad; berättar att Nils Persson Storholm försålt till Hangel Persson, bonde vid Hemlingeby, dess gårdstomt; längden är 43 alnar, bredden 21 ¼ alnar, för 30 daler, liggande sunnan ån».

 

Dessa uppgifter står att läsa i 1758 års tomtboks anmärknings – kolumn och åsyftar fastigheten Lilla Brunnsgatan 5, som vid denna tidpunkt ägdes av Per Sjöström. Några anteckningar därutöver som beröra gårdens äldre historia finns inte, och det ligger därför nära till hands att gissa, att något ytterligare fastebrev icke utfärdats för den­samma under de drygt hundra åren mellan 1626 och 1758. Orsaken därtill torde sannolikt hänga sam­man med, att den hela tiden gått i arv och alltså icke varit föremål för några lagfarna köpehandlingar.

Forskningar i mantalslängder och andra handlingar bekräftar åt­minstone till en del att så varit fallet. Det är sålunda möjligt att med säkerhet följa gårdens historia en god bit ner på 1600-talet.

 

Olof Nilsson Lund (d. 1738), som 1687 blev borgare i Gävle, synes ungefär vid samma tid ha kommit i besittning av gården. Om honom eller hans närmaste släkt har handlingarna dock inte mycket att förtälja. Vissa tecken tyder på, att han haft åtminstone två bröder, av vilka den ene, Hans Lund, slog sig ner i Söderhamn och antog efternamnet  ~kjäl, medan den andre, Gabriel Lund, som 1683 fick burskap i Gävle, blev kvar i hemstaden och efterlämnade en lång rad avkomlingar.

 

Trots tvenne äktenskap, det första med Helena Ersdotter, det andra med Margareta Staphansdotter, slutade Olof Lund sina dagar utan bröstarvingar. Han hade emellertid en fosterson, den ovan­nämnde Per Sjöström, som tycks ha tillträtt gården efter sin fostermors död och så småningom lämnade den i arv till sin son, fiskaren Petter Sjöström (f. 1745) och hans maka Brita Collin (f. 1744), bördig från Nordingrå i Ångermanland, som på den tiden hade livliga förbindelser med Gävle genom gävlefiskarnas sommar­färder norröver.

 

Vad som föranledde Petter Sjö­ström att 1814 sälja den gamla släktgården, är icke bekant. Sönerna hade liksom fadern sjön i blodet, och den äldste av dem, Peter (f. 1773) gifte sig redan 1801 med en fiskaränka och flyttade hemifrån. Två andra söner, Jo­hannes (f. 1776) och Nicolaus (f. 1782) ägnade sig båda åt sjömans­yrket och blev med tiden kofferdikaptenergävlefartyg. Även deras syster Brita Lisa (f. 1786), som kom till världen i Nordingrå under en av familjens fiskefärder, fick nära anknytning till sjön genom sitt äktenskap med kofferdikapten Carl Fredrik Brink.

 

Den nye ägaren av gården var likaledes sjöman. Han hette Anders Westin (f. 1787, d. 1834) och var bondson från Valbo. Som 18-åring mönstrade han som kocksmat på en gävlekofferdist, och sedan han under krigsåren 1808—09 tjänat vid örlogsflottan i Karls­krona, återvände han till hem­staden. Under det följande decen­niet befor han alla världens hav, som matros, men mellan resorna hann han både gifta sig och köpa sig egen gård. Äktenskapet med Greta Lena Sätterström blev dock ganska kortvarigt. Medan maken var ute på en av sina långresor, skaffade hon sig en annan karl »vid sidan om», och resultatet lät inte vänta på sig. Det kom i form av en dotter, som maken inte ville kännas vid, och så blev det skils­mässa.

 

Men Westin gifte redan samma år om sig med en tös från hemsocknen vid namn Anna Jerfströr (f. 1795), och året därpå (1817) tog han styr­mansexamen. Ytterligare nio lång­resor med gävleseglare följde sedan för den nyblivne styrmannen, tills Nordsjön för alltid tog honom en oktoberdag 1834.

 

Westin hade fem barn, därav en son, Nils Gustaf (f. 1812) i första giftet. Denne gick liksom en yngre halvbroder, Erik Daniel (f. 1817) till sjöss i unga år, och båda rymde i början av 1830-talet från sina resp. fartyg.

 

Yngst i barnaskaran var dottern Matilda Katarina (f. 1828), och genom hennes äktenskap med styrman F. A. Gustafsson, blev den sistnämnde med tiden ägare av gården, tills makarna 1885 avyttra­de den till handlanden J. Skölfman för 2.125 kr.

 

 

 

Strax efter jul 1894 köptes gården av två valbyggare, riksdagsman An­ders Andersson i Lund och orga­nisten Nils Öberg, som förvandlade den till skolhushåll för sina barn, vilka gick i skolan i Gävle. Genom fröken Karolina Själanders initiativ hade då några år privatundervis­ning till studentexamen ordnats för flickor, och i den sista flickkullen, som avlade studentexamer 1897, och bestod av åtta flickor, fanns också organisten Öbergs dotter Anna, se­dermera  folkskollärarinna i Gävle, Hennes kärlek till Gamla Söder från skolåren hänger alltjämt i, och nu på ålderns dagar bor hon allt­jämt kvar i närheten av sitt gamla »skolhem».

 

I fortsättningen gick fastigheten ur hand i hand, och sedan 1918 innehas den av familjen Ohlin.

 

   Fiskarsläkten Sjöström

Erik Wickberg

————————-

FÖRORD

Sina mer än 500-åriga privilegier till trots har Gävle numera  endast ett fåtal konkreta minnen att visa upp för den histo­riskt intresserade. Två förhärjande eldsvådor — 1776 och 1869 — ödelade praktiskt taget all bebyggelse norr om Gavleån, men kvar fanns då ännu den del av stadskärnan, som gruppe­rade sig kring slottet och österut på åns södra sida. Men 1950- talets stora saneringsvåg sköljde med våldsamt kraft fram även över Söder, rivande med sig inte bara storparten av dess romantiska gårdsidyller, utan därtill så gott som fullständigt utplånande de återstående resterna av stadens medeltida gatu­nät.

Av det äldsta gatunätet återstår nu endast ett par korta stumpar av Smedje- och Västra Islandsgatorna på den östra samt Trädgårdsgatan på den västra sidan av stadens syd-nord- gående genomfartsled, medan huvuddelen av det s. k. reser­vatet är av betydligt yngre datum.

Det är mot bakgrunden av denna omfattande stadsförnyelse, som denna bok tillkommit efter att tidigare ha publicerats som en artikelserie i Gefle Dagblad. Artiklarna utgör resultatet: av omfattande undersökningar i olika arkiv, huvudsakligen sta­dens kyrko-, rådhus-, stadsingenjörs- och sjömanshusarkiv, i viss utsträckning kompletterade ur andra källor och genom intervjuer med äldre Gävlebor.

—————————-

juni 10, 2013

Gå till Startsida.   Sammanställt av lisse-lotte@danielson.be

 

Related Articles

Lisse-Lotte Danielson

Här finns mer information om Lisse-Lotte. Läs mer..

Leave a comment

name*

email* (not published)

website